Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(iO
livad kokar du? gamla Poppol,
smakar det bra?!* Nilr då, den
gamle matmen vredgad rusade ut
ur sitt lins och sprang efter dem
med en stor käpp, så uppstod ett
verkligt jubel oeli i vildaste Hykt
bar det al’ ned för kullen för den
åugestfulla stojande barnskaran;
då de väl voro nere i skogen
ropade de ännu en gäng: »aha,
gamle gosse du fiek oss inte
ändå!" — Föräldrarne ville icke
tillåta dessa utflygter, emedan
allehanda hemlighetsfulla rykten
voro i omlopp om den gamle.
Några sade att ban var en spctälsk
och derföre icke kunde vistas
i-bland menniskor, men han hade
i sin hydda en stor mängd guld
och silfver nedgråfd, det hade man
engång sett. Nej, — en
mördare är han, försäkrade gamla
Lena, en särdeles fyndig gammal
qvintin, och ban har engång
dödat en menniska och gömt liket
långt borta i skogen och itu
vågar ban sig aldrig långt bort, af
fruktan att inull skulle upptäcka
liket. Han är alls icke så
gammal, försäkrade en vedhuggare,
jag har engång pä afstånd sett
honom resa sig upp — och ban
var en stark, duktig karl, —jag
säger er: låt icke barnen mera gå
P . .
dit, tv ban år i ståud att slå ilijål
dem och gömma dem i sin koja.
Nu ljude man visserligen aldrig
hört att något barn gitt förloradt
derborta, men — det kunde ju
hända någongång. Den enda som
engång fått en liten lexa i
skogen var den tjocka YVilly. Han 1
hade sprungit ut med de andra
barnen, men som han icke
kunde komma framåt lika fort som
de, så blef ban efter och ilen
gamles påk träffade honom i
hufvudet så att han fick en stor bula;
sedan dess halle skolmästaren belt
och hållet förbjudit hvarje tåg
till skogen. Skolmästarn var
annars den ende i bela byn,
hvilken ninn någonsin sett tala med
gamle Poppel. Barnen fingo
derigenom ännu mera respekt för sin
lärare; också de äldre i byn
voro mycket nyfikna och ville veta
af skolmästaren hvem den
gamle hemlighetsfulle mannen
egentligen var och hvarifrån ban
härstammade. Men det kunde icke
ens skolmästaren säga dem;
endast det Uienade ban, att den
gamle säkert icke var så dålig, som
de trodde; ban var säkert cn
tungsint, olycklig gammal man,
som troligen erfarit mycken
olycka eller orätt i sina dagar, men
elak var han ej. Han hade ju
frågat honom sjelf — skolmästaren
— huru det stod till med tjocke
A Villy. De unga borde lemna
hoiioiii i ro. Men dertill hade nu
de unga rakt ingen lust och då
de nu icke ville öfvciträdn
skolmästarens förbud, så försökte de
hitta på någon anledning för att
kunna komma ut till eremiten i
skogen.
I)et var kort före jul och
julen firades äfven i Ncubruch
vackert och högtidligt. De af byns
innevånare som voro frän
England tillställde då ett litet trefligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
