Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sn mint sig en hop bönder från
kringliggande trnkter. I denis
hjeltnn brnnn hut oeh hämd mot
fienderna oeh tle mottogo de
preussiska soldaterna ineil en
välrik-tnil gevärssalfva. Dessa,
uppretade af motståndet, och nf att se
inånga kamrater falla, rusade in
till gården, öfvcrniannadc snart
den fåtaliga skuran och brände
upp huset. Dess egare, hvilken
hette Le Brun, förlorade all sin
egendom, men han förlorade mer
än detta, lians hustru onikimi den
förfärliga natten i lågorna och
hans äldsta son blef under
kampen skjuten nf Preussarne, Han
sjelf flydde in åt skogarna ined
sin lilla fem års gamla dotter på
armen. Der fingo de i början
utsirt mycken nöd och den lilla
Cecilia fick mång’ n qväll gå
hungrig till sängs — hon lindé
verkeligen till slut fått ett
sångstål-le i en kolares koja.
Den lilla Cecilia lekte der
hela sommaren med kolarens barn,
omedveten af de faror hennes far
dagligen gick till mötes i de
otaliga strider ban kämpade med
Preussarne,— hnn tillhörde en
fri-skyttckorps. Han kom ofta för
alt helsa pa Cecilia och för att
der vid betraktande nf hennes
barnsliga och glada lekar, för en
Stund glömma den sorg ban
kände öfver förlusten af sina kära
samt öfver sitt olyckliga
fosterland. Det gjorde honom också
så godt att en stund kunna
glömma allt det bittra bat som
gna-gnde bane själ, ty ban var en
god man och i sinn bättre
stunder kände ban djupt huru hatet
är en ädel menniska föga
värdigt.
En dag, efter bing bortavaro,
återkom ban till kolarens koja
oeh dröjde der tvenne dagar. Med
kärleksfulla blickitr följde han sin
lilla dotters alla rörelser och
gladde sig åt hennes oskuldsfulla
behag och hennes likhet tned lians
aflidna hustru. Hon lyste som
len ädelsten bland de andra små.
Men fadren såg med ledsnad
I huru Cecilia ofta, vid desmå
tvisten hvilka i lekar uppstodo,
hade häftiga utbrott af vrede samt
ej skydde utt med bugg och slag
skaffa sig rätt, der bon det
kunde, Sådana oarter hade förut
varit den lilla, godhjertude
flickan fremmande.
Fadren öfverraskade henne
redan första dagen, då bon trasslat
in sinn små händer i den minsta
kölarbytingens tofvign hår och
lätt eftertryckligt ville lära
honom att låta ||ennes vilja vara
den gällande. Den lille
treåringen gret bittert under hennes
misshandlingar och vredgad
kallade Le Brun sin dotter till sig.
..Ar det min Cecilia, som slår
och misshandlar den lilla gossen
sä att han gråter?" frågade fadren
och såg skarpt på barnet.
..Visst är det pappas Cecilia!"
svarade flickan trotsigt tillbaka.
„IIuru, vill du slå dina
lekkamrater — vill du slå denna
lilla gosse som är mycket
mindre ån du? Dn bör ej slå någon."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
