Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der ju icke knn gå ntt hemta det."
„Det kmt jag ieke hjelpa", sade
Jakob, .jag kan ieke heller
hemta något, ty grann rne vexa endast
djupt inne i skogen." „Hör på",
började Henrik ined en slug
upn-svn, „i dag år det alls icke kalit,
vi skola gå till ilen gamle
Pop-pel och begära det träd som
ståt-vid hans hydda till julträd åt
oss." — »Det var just ett skönt
påhitt", skreko de andra i högsta
förundran,—„lian skulle nog ge
oss för den saken." Denna gång
hade Henriks käckhet verkeligen
uppväckt beundran, ty ingen
hade ännu hittat på något så djerft.
„Ah, ban är icke så farlig som ban
ser ut; fast ban år så vild att ban
skriker och springer efter oss, så
har ban icke gjort illa åt någon,
och det är ett sådant jubel då
ban springer efter oss. Hvem går
med?" .Jag, jag, jan", ropade
alla, de voro nog med då det
valfråga inn något ofog. Till oeh
med flickorna kommo springande
och ville vara tned; det föreföll
dem så roligt att vara så många.
.Du kominer naturligtvis också,
Elsbeth", skrek den vilda
M|||ellen, .du får ju trädet, och icke
behöfver du alltid vnra så
dygdig, se hur vackert solen skiner!"
Elsbeth biföll, ehuru hon ieke var
riktigt med 0111 saken. „Men un
tyst", befallde de andra, .så att
skolmästaren ingenting märker,
ban skulle icke tillåta det, ty ban
år den gamle Poppels goda vän."
— 1 största tysthet aftalades nu
att man skulle samlas kl. 1 och
draga lit till den gamle i skogen.
De flesta hyste hemlig fruktat),
men just delta var så roligt. —
„Ja men", började Elsbeth
betänkligt, .ban blir förskräckligt
otid." „Åh strunt, ban gör oss
ingenting och springn kunna vi
alin bättre än ban, ocli ieke är
det ju något ondt uti att vi taga
trädet från den gamle mannen,
som icke behöfver del." - En
hemlig fröjd var det nu för alla, till
och med Elsbeth. som ofta
kallades den kloka Elsa, var glad,
och så drogo de uu lustigt åstad.
— Trefligt såg det nu icke ut
derborta i skogen, hvarest uti en
trång dal, på en kal böjd, den
gamle Poppels tat fliga livdda stod.
Der kunde ingen menniska ana
att det så. snart skulle bli en
högtidsdag, och att snart, de glada
julklockorna skulle klinga ifrån
byn. (Forts.)
En af fienden.
Kom, jag vill berätta en
historia från det sista grymma kriget,
som rasat i det sköna
Frankrike.
Del var höst. Solen hade
långesedan kommit drufvorna alt mogna
och hvetefålten voro skördade, der
något fanns att skörda, ty kriget
hade härjat, också här — en
aflägsen trakt i Ardenner skogen.
Der stod ett litet trefligt landthus
vid krigets början. Nil fanns blott
några svartnade stenar der huset
stått. En natt, da en flock
Preussare nalkades gården, hade der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
