Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’282
„var välkommen här.
„Ej försmå,
^plocka pä
„mina goda bär.
Krök din rygg
Och var trygg:
Ingen orm ßns här.
Rif van full
titjelp ej kull,
llem den vackert bär.
—- Garolvs. —
Eremiten i skogen.
En julhisturie från Amerik» nf
Otiilie Witdermuth.
(Forts. o. slnt fr. mo 35.)
Skolbarnen i byn hade redan
jullof; det oaktadt stod på
sjelfva julaftonsdagen utanför
skolhuset en tätt sammanpackad skara
af större och mindre barn, några
så små att de knappast kunde gä.
Man skulle hafva kunnat tro att
de hyste en innerlig längtan att
gå i skolan just denna dag. Så
exemplariska voro dock icke
Ncu-brucb’s barn. De stodo alla och
stirrade på ett stort iivitt
pappersark, som var anbragt öfver
dörren till skolhuset; derpå stod
med mäkta stora bokstäfver:
„E-remiten i skogen bjuder sina
goda vänner, barnen i Neubruch,
alla, samt och synnerligen, till
sig i dag eftermiddag, då
skolklockan ringer."
Det var då något! -Hör på,
kamrater", sade den vilde Heiner,
„dit går ieke jag. Hnn vill en-
1 dast narra oss dit ut, så att ban
riktigt kan få klappa oin oss."
-Kanske har ban gömt hos sig
flere elaka karlar", menade en
annan. -Eller också har han
gömt der en arg hund, och
hetsar den på oss", förmodade
Jakob. „ Också kan det hända att
ban retar sin åsna, tills den blir
helt rasande, och låter den sedan
komma på oss", var den dumma
Lisas åsigt, hvilken upptogs med
skallande skratt.
-Och jag, jag tror icke att han
ämnar göra åt oss något illa",
sade Elsbeth. som hade slutit sig
till skaran ined sin vattenkruka,
„oeh oin min moder tillåter det,
så går jag gerna dit ut."
-Jag också! Jag också!"
ropade flere af barnen, hos hvilka
nyfikenheten var starkare än
fruktan. Det kan ni också tryggt
göra", snde skolinästnren som nu
trädde ut genom dörren, -jag går
ock sjelf med, oeh svarar bos
edra föräldrar för att intet ondt
händer eder hos den gamle
mannen." Föräldrarne voro likväl
icke riktigt nöjda med saken, da
barnen andlösa störtade hem, ocb
berättade om bjudningen; t rots
skolmästarens ord gingo de blott
moisträfvigt in på att. låta
barnen gå till den hemlighetsfulla
gamle mannen, hvilken de trodde
vara så ålderdomssvng, att ban
ej visste hvad ban gjorde; men
de unga visste knappast till sig
af bara nvfikenhet och otålighet,
och man hade haft svårt att
hålla dem tillbaka. Elsbeth hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
