Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’283
berättat tör sin moder allt hvad
soln hade händt dagen förut, och
modren bådo visserligen blifvit
fundersam deröfver, men slutligen
ändå gifvit henne lof att gå med
dc anura barnen. „llvem vef,
sade hon, vemodigt leende, —
..kanske gifver ban dig i dag
något, efter ban i går gaf dig
socker, — jag kan likväl ej gifva
dig något, arma barn." — Det
var en skön dag, och solen sken
så klart som hade det varit påsk,
då på eftermiddagen den
bekanta skolklockan ljöd, på hvilken
de utanför stående varmt och
snyggt klädda barnen med
otålighet hade väntat. Från alla
sidor tillkommo ännu barn, och
det bar af framåt skogen
tillsammans eller i smà hopar, några
belt beskedligt ledande hvarandra,
ocb med skolmästaren i spetsen.
Vid slutet af dalen ställde de sig
alla i rad, och vandrade med
klappande hjerta uppför kullen.
l)er stod den gande Poppel insvept
i sin pelsmantel framför granen,
ilen samma som den
sjelfsvål-diga ungdomen velat hafva åt sig
till julträd. Men det var en gran
sådan som ingen ännu hade sett!
Ljus var der icke, uien alla de
vackra saker som voro hängda
der strålade i det klara solskenet
i alla regnbagens färger. Liksom
lastnuglade af förvåning stannade
barnen. Men Heiner som visste
huru det brukades svängde sin
mössa och ropade gladt: .lefve
den gande Poppel!" och detta
rop upprepades nu af alla bar-
nen; några flickor tillade
visserligen af höflighet: „den gamle
herr Poppel", men ban hörde det
icke. »Nu, herr skolmästare",
sade tlen gamle, „ni vet bättre
än jag, hvad de alla behöfva, vill
ni vara så gotl och gifva hvar
och cn något från trädet i den
gamle Poppels namn." —
Mycket stilla voro nu barnen medan
de betraktade det underbara
trädet, detsamma som nyss förut
stått så dystert utanföre den
eländiga hyddan och hade utsträckt
sin ena gren som en hotande arm.
»Alla i ordning, ställen er i två
rader", kommenderade
skolmästaren, »gossarne till venster ocb
flickorna till höger: »Stig fram
Ilenrik Broseh, ocli du Elsbeth!
I ären de största, J kunnen
hjelpa mig; der finnes ett par
korgar som jag denna morgon hit—
skickat. Knifvar har jag, nå, nu
vilja vi tömma det." Det var
då först en glädje när alla
herr-ligheterna blefvo nedtagna, och
utdelade ibland barnen. Hvar
och en fick så mycket mera och
så mycket vackrare saker än den
kunnat drömmn om, att man icke
hörde ett enda tecken till afund
eller missbelåtenhet; det föreföll
dem som en lycksalig dröm. De
af barnen som hade små syskon
beiniua, fingo dessutom sköna,
vackra leksaker att föra åt dem.
Eremiten satt på tröskeln af sin
hydda, och bredvid honom var
hans trogna åsna bunden,
hvilken åter i dag frossade af den
gyllcue haf ren. Den gande såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
