Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En saga frän Ishafvet.
Högt, högt uppe i norden, vid
Ishafvet, finns ett sund, Sörosund,
oeh der ligger en ö som kallas
Håjen; det Hr f-n enda stor
klippa, på ena sidan sluttande, pä den
a nil ra lodrätt stupande i hafvet.
Om denna ö finns det en saga,
d. v. s. en sann saga oeh den vill
jag nu berätta.
Uti en af de nordligaste
städerna i Norge bor en gammal
jungfru, Synnöve Dyring, en
»iVcket snäll neh vänlig gumma
om hvilken man säger att hon
har klent förstånd. Men hennes
hjerta är godt oeh det år ju
hufvudsaken. Ilon ftr hjelpsam
oeh vänlig mot hvar man oeh ser
alltid nöjd och belåten ut. Då
hon var en liten flicka om tre
år, bodde hon tned sina föräldrar
oeh syskon i en liten usel
fiskarkoja på norska kusten. Hennes
pappa fiskade torsk i ishafvet
och hennes mamma hade några
snälla getter som betade det
fattiga gräset på fjellen ocb gåfvo
sin mjölk till det lilla hushållet.
Barnen sprungo omkring på
klipporna och vid hafsstranden.
Ganska fattigt var det ju i den låga
kojan och ofta stormigt och kallt,
dertill Vnr det flera veckor om
vintern alldeles mörkt både natt
och dag och då gälde det att
le*’-va utan solsken och det år lika
så roligt, men de små voro
födda der och visste icke någonting
bättre och derföre voro de nöjda.
Synnöves mamma brukade ibland
om hösten ro öfver till linjen
med andra fiskargummor och
deras barn, för att på öns sluttande
sida plocka lingon ocb hjortron
soln vexte der i riklig mängd.
En dag hade flera familjer
samlats der och bland dem äfven
Dyrings. Synnöve hade också
fått följa med, emedan der
hemma icke var någon till hvilken
man lindö kunirnt lemna henne.
Hon sprang omkring med de
andra barnen och ropade högt af
glädje då hon hittade ett stort
gult hjortron oeh med sina små
fingrar stoppade det i munnen
eller snusförnuftigt lade det lill
de andra bären i mammas korg.
Då middagstiden kom, tog hvar
och en fram sitt matknyte.
Mamma Dyring samlade också sinn
barn omkring sig för att börja
sin måltid, men hvar var
Synnöve ¥ Ja, det visste ingen.
-Synnöve, Synnöve!" ropade modren
så (let ekade i fjellen, men den
lilla syntes cj till. Dc
beskedliga grannarna lemnade genast
sina matknyten fastän de voro
ganska hungriga och hjelpte den
ängsliga modren att sökn barnet.
Man ropade, man genouiletnde
hvarje busksnår, hvarje vrå pa
klippan, man sprang neil lill
båtarne, men Synnöve fanns icke.
Modren och syskonen greto
högljudt och ville icke lemna ön
innan de funnit den lilla, men
slutligen när niörknet inbröt, måste
de dock fara hein.
Huru bedröfvad blef icke fadren
då han fick hörn den sorgliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
