Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’302
öppnat dess insegel, oeli gifvit
mig förmåga att tyda dess sköna
tecken-språk. Jag år ej ensam
mer. — Naturen med sitt rika
]|jerta år min mor; jag Sr ej
fattig: naturens skatter och
skötihe-ter äro mina; jag Sr ej utan
vänner: ii välje blnmina, hvarje träd
är mill vän. Ueh af naturens
rikedom vill jng taga med mig
uti lifvet, oeli dela med mig åt
hvarje barn som, vill lyssna till
naturens sagor. At hvarje
menniska som möter mig vill jag
hafva en smula kärlek i
beredskap af det rika förråd naturen
skänker mig".
Och hon gick hem, hein till
den lågn hyddan, hvars väggar
nu tycktes tala till henne om
mycken försakelse men äfven om
arbetets välsignelse, och frid och
lugn bodde i hennes själ biiuii
spridde elt skimmer nf ljus öfver
bela hennes lefnad och hon blef
solstrålen i kojan och kunde
trösta den sörjande och le med den
lycklige. Hennes hjerta blef
alltid öppet för naturens språkv och
derifrån fann hon ständigt nya
sköna ljusa tankar samt de
underbara ljufva sagor, hvilka hon
"berättade för barnen sodan,
hvilka glada lysnade dertill. Och
när lifvet syntes henne mörkt
och tungt, när hon ännu bland
kände sig ensam, då hemtade
hon ny tröst ifrån naturens
outtömliga förråd. Engclen hade
hållit ord: naturen ersatte i rikt
mån hvad lifvet nekade.
Bref
från Gerhard till Robert.
Hederspnschn!
Sedan jag pluggat tre väldiga
lexor i min tröga hjerna, anser
jng mig hafva gjort nog lor
skolan i morgon och linr nil det
nöjet att få språkn bort en stund
med dig, käre somninrkamrnt och
vagnshäst. Jn, sommar! Huru
skönt det ordet klingar!
Sommar betyder för mig detsamma
soin frihet. Huru skönt det var
att vakna kl. O på morgonen,
titta ut genom den kin ra rutan
och se solen lysa grannt och
brännande som nästan alla tingar
denna sommar, och att veta att man
oj hade en enda lexa att tänka
på, ej en enda bok att öppna
och att skolan och alla lärarne
voro mång|| mil aflägsnade. Nej,
Kobert, jng törs knappt tänka
derpå, så roligt var det, och om
jag allt för nogn droger mig till
minnes våra nöjen, våra
båtfärder, vandringar, lekar och
samtal, så blir jag riktigt ond öfver
att i morgon nödgas stiga upp
kl. */./>, läsa mina lexor och
"psi-tikku" af till El—galan N:o 5,
jag menar skolhuset. Ack! att
det ieke alltid kau vara sommar!
Jag skulle vilja vara så
beskaffad att jag bela min barndom
finge leka och roa mig oeh
sedan, när jng fyllt 21 år, d. v. s.
på min myndighetsdag, skulle jag
öppna en lucka 1 mitt liufiid oeli
ösa dit någrn kappar kunskaper
som jag nu, med svett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
