Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hflfi
mors mor och så satte sig
skolbarnen på skolbänkarne.
Gustafva var primus, Elma
se-cundus oeli Lulfu tertius. Ellen
satte sig uti gungstolen midtemot
sinn elever, utrustad med pappas
glasögon pä sin näsa och
hållande i högra handen mamtnns
nln-sticka, hvilken skulle föreställa
pekstickan. Hon hade en så
vigtig och allvarsam min.
Gustafva var den första som
trådde fram för Ellen för ntt
låta förhöra sin lexa. Hon kunde
den som bara vatten så att Ellen
6ade: — Det var riktigt snällt,
min lilla Gustafva.
Så kom turen till E|tna; här
var då alldeles motsatsen: hon
kunde ej alls sin lexa och derför
fick hon stå i knuten. Lu|lu
kunde sin lexii ganska bra, och så
var det q vart. Skolbarnen fingo
leka.
Men plötsligt bultnde det på
köksdörren. Hvad kunde det
vara? Ingalunda kunde mamma och
pappa redan komma hern ifrån
tante Aurora, och icke skulle de
konnna köksvägen? Barnen
blefvo belt förskräckta och rädda och
Gustafva skyndade att öppna.
En liten trasig flicka med korg
pä armen trädde in. Hennes
ö-gon voro fulla af tårar och hon
skälfde i bela kroppen tillfölje af
den stränga kölden, mot hvilken
de dåliga kläderna ej förmådde
skydda. Då Gustafva vänligt
frågade af henne, hvarifrån hon var
och hvad hon hette, svarade hon:
— Jag heter Ida och kom hit
till staden med min mamma för
några veckor sedan, men nu år
hon död och jag har intet hein
och ingen mer som bryr sig om
mig. Mer kunde hon ej såga, ty
hon utbrast i gråt och snyftade
högljudt. Gustafva, den
godhjer-tade gumman, kunde ej heller
afhållit sig från ntt gråta då hon
hörde detta. Äfven barnen fingo
tårar i ögonen.
Nu gaf Gustafva henne
stärkande mat och lät henne blifva
här öfver natten.
Följande morgon berättade
Ellen för sina föräldrar aftonens
händelse och had dein sedan så
enträget att den lilla Ida skulle
få stanna hos dem, att desse icke
kunde neka. Gustafva var
dessutom redan ganska gammal, så
att Ida mycket väl kunde
behöfvas till hjelp åt henne vid alla
mindre sysselsättningar.
Hvad barnen blefvo glada och
isynnerhet Ellen som nu redan
tänkte att hon hade fått „en till"
att lära i sin skola, hvilken icke
nu mera skulle vara bara på lek,
utan hvilken hon skulle hålla alla
söndagseftermiddagar.
En till, en till! ljöd det i
hennes Öron hvart hon gick. Hon
tyckte att, då bon satt och
virkade, virknålen hviskade: En till,
en till!
Den vackra kanariefågelns
granna drillcr förekommo i
hennes öron endast som: En till, en
till! Till och med då hon satt
och läste i sin Naturensbok,
föreföll det henne såsom det mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
