Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’307
Inn hvarje rad stod skrifvet med |
stora bokstäfver de samma orden:
En till!
Ja, ilet var då för
besynnerligt! Kan du, kärn vän, gissa
orsaken till detta ljud uti lilla
Ellens öron?
Jo! hon hade ständigt sinn
tankar fästade på att bon hade fått
en elev till i sin skola och det
var för henne omöjligt att
fördrifva dessa tankar. loke under
då om allt hvad hon gjorde,
hörde och såg tycktes sjunga henne
i öronen: En till, en till!
— CaroluB.—
Reaan till landet.
Skolan hade lof! Johannes var
fri från alla skolsorger och
skol-bekymmer ifall sådana alls finnas,
ban var nu så fri som fogelen i
skogen och njöt i fulla drag
deraf. Efter några dagar skulle han
med sin Pappa och Mamma och
lilla syster Selma få resa till
Pappas vackra landställe »Lugnvik",
några mil från staden, der de
skulle tillbringa sommaren. Det
skulle blifva så roligt, så roligt.
Der skulle ban få meta, rida
och simma samt fara pà sjön i
Pappas vackra slup »Svanen",
som denna vår hade blifvit
nymålad. Der skulle han få åka
pà höängen i en hösläde och slå
Kullerbyttor i höladan. Ja, det
var så mycket roligt som der
väntade honom att man ej kan
räkna upp allt, icke ens hälften.
Kednn dagen före afresan
hjelpte han mamma med alt packa in
alla saker, som skulle behöfvas, i
i stora kistor; ban arbetade så att
svetten lackade, nicn hade ingen
ro nu för hvilan, ty han menade
att om det ej hunne blifva
färdigt till morgondagen, skulle
resan uppskjutas ocb detta var
rysligt tråkigt. Iluru skulle ban
då få sin dag till ända i den
varma oeh tråkiga stnden, der alla
fönster voro kritade till tecken
att folket var bortfiyttadt och
der alla menniskor sågo så
sömniga ut.
Så kom den efterlängtade
dagen då resan skulle ske. Redan
tidigt om morgonen hoppade vår
lilla Johannes ur sin säng och
rusade till fönstret för att se om
kusken Kalle hade kommit till
staden med hästarne; men ingen
Kalle syntes till och inga hästar
heller, åtminstone kunde
Johannes ej se dem genom fönstret. Med
andan i halsgropen klädde ban
på sig ocb så bar det af till
köket för att der få veta om Kalle
kommit.
— Nej! svarade köksan, och
ingalunda kommer han uicra i
dag då ban ej är hår redan.
Vagnen har väl gått sönder på
vägen, eller något annat förhinder
inträffat, som gjort att ban ej
kunnat komma.
Tröstlös lemnade Johannes
köket och ehuru hans Pappa och
Mamma på allt sätt sökte lugna
sin lilla gullgosse, kunde |inn dock
icke hålla emot de stygga
tårarne, hvilka liksom klara perlor
lyste i hans blå ögon. Hela hans
glädje var nu förstörd. —
Plötsligt hördes en bäst gnägga pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
