Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
sä, föll det mig in ntt Äter en
»Ang sitta upp i tnket oeli se ned
pA de sniÄ staekrarne, det är sà
skönt. Na, jag klef nA oeli satt
der oeli gäckades meu Petterson
tre som rj vågade sig så högt
som jag, då o ve! brast linan och
jag damp neil med en fart som
ej kan beskrifvas, Golfvet år hårdt,
det år gjordt nf finska plankor,
och jng är ändå i alla fall
ett bräckligt menniskobarn och
skadade mig rätt illa, detta
kände jag dock icke nf i början, tv
jag blef sanslös, men när doktorn
började handskas med mig,
vaknade jag och om ej Hilma stått
bredvid min säng, tror jng att jag
skrikit, sà ondt gjorde det. Men
det förstås, mnn vill nu icke för
flickorna visa sig så svag. Sedan
jag några veckor legat till Bängs
(ett tråkigt göra!) är jag nu så
pass återställd att jng med
tillhjelp af en kryeka sakta får
röra mig framåt i verlden. Ack!
de sköna kapplöpningarne i
somras! åt dem får jag väl säga
farväl sà länge, dock icke för alltid,
hoppas jag. Skolan får jag
emellertid icke besöka, vore det af
annat skäl, skulle jag med glädje
läsa in mina böcker bakom lås
och bom, och med ringa saknnd
låta dem ligga (du ser jag är eti
oförbätterlig varelse) men nu
föredrager jag ändå skolbänken
framför sängen och böckerna för
plåsterburken, ja till och med en
pedagogie-kundidat framför vår
genouilärde niedicinedoktor. Men
det är ändå märkvärdigt käre
Robert, att inan alltid skall lära
LI
sig något här i verlden, fast man
icke går i skolan ens, ja
tilloch-uied en sådan krabat, som jng,
får lärdom i mig oeh det utan
böcker och besvär. Det jag lärt
mig under min sjukdom är
följande: min syster Hilma som
äten egensinnig, häftig, liten
flick-slarfva bar visat en ny, en
sprit-terny sida: Hon kom en dan ock
erbjöd sig att hålla mig sällskap.
Kun du tänka dig! livad säges
om flickslägtet? Jag vet nog att
du alltid hur haft större aktning
för det ån jng, ovärdige, men du
hade väl icke kunnat föreställa
dig en sådan uppoffrande
egenskap. 1 stället för att leka med
sina dockor eller gå till sin
„bä-sta vän" sitter hon nu belt
tålmodigt och läser „ röfvarhistoria-"
för mig fust de skrämma henne
så, ntt hon ibland darrar, den
lilla harungen. Eller ock pratar
hon med mig, berättar nyheter
oeli söker på nllt sätt roa mig.
Till och med har hon sjungit
sina Bkolvisor för mig, de äro visst
icke marscher och jägarsånger,
sådana jag tycker om att höra,
men rätt näpna ändå och
framför allt — hon gör sitt bästa.
Den nya lärdomen jng fått utan
böcker och nrrest (sic!) är
saturnin denna: „man skull icke
dömma hunden efter håren."
Syster Ililnia får beqväma sig till
att i mitt ordspråk agera hunden
och håren år hennes näbbiga,
e-genBiiiniga sätt, under hvilket hon
döljer en snäll flickas goda och
uppoffrande karnkter.
Nu har jag skrifvit så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
