Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’114
Om det (loda der fann», genant till mötes /inn gick.
Tacksamma, vilja ock vi pä gra/ren fälla cn /dömma,
blicka med sultnad ned än på den bortgångnes stoft!
Systrar! Minnens .J än hur glad och allvarlig tillika
Der inför oss han stod, talande lärande ord!
Talade han för oss om fremmande länder och folkslag
Var det likasom vi vandrat, bland dem vid hans hund.
Talade han för oss öm fosterländska bedrifter
Färgades högra hans kind, //ammade det i hans blick.
Själens ädlaste ton han visste så mäktigt, att anslå,
Som hans musik sig knöt städse till ljuf melodi.
Systrar! hvilka af oss än må vandra rätt emot. målet,
lian dock banat rår väg, i ungdomen ledt våra steg:
Sjelf utan tvekan han gick, han visste ilen säkraste vägen.
Målet tidigt han fann, med Kärlekens fjerrglas sökt.
llvile han uti frid! Hans salige ande må njuta
Den eviga harmoni, som intet missljud än stört.
Tacksamma vilja ock vi pä grafven fälla en blomma
Blicka med saknad ned än på den bortgångnes stoft.
Elis skrin.
8. Lilla Genius.
Det var engång cn lilril nian,
ett bokråd; — jag vet ej, om ni
liürt talas om bokråd: det är en
mycket vördnadsbjudande titel.
Bokråd kallas en sådan, som vet
mycket ur böcker, men litet eller
intet ur lifvet. Och vårt bokråd
var ett beskedligt bokråd, som
icke gjorde en mask för när: ban
stack blott cn nål igenom
bob-bor och snetade upp dem i rader
på en korkskifva, ty ban var
in-sektsainlare. Han tyckte detta
vara alldeles som det skulle vara,
och alldrig såg man honom så
innerligen belåten, som när han
fick något nytt och rart ntt
sprattla pä nålen.
En sommardag sken solen in
i studerkammaren, och bokrådet,
begynte svettas i sin gröna,
stoppade nattrock. Han lyftade
glasögonen från sin näsa och
skärmen från sin inåuljusa panna,
sköt undan gardinen, tittade ut
och såg solen skina. — I dag
är insektväder, sade ban vid sig
sjelf.
Bokrådet tog sin gula kaschett,
sin snusbruna sotnmnrrock, sin
håf, sin flaska, hvari han
brukade förvara rara insekter, och
vandrade ut, Vid det han klef
gatan framåt, trampade ban sönder
en frus klädningsfåll, puffade en
liten flicka, som bar en
mjölkkruka, och trätte smått med en
lyktpåle, som oj ville gå ur vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
