Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’315
gen. Slutligen kom hnn (il!
par-ken utanför stiulen.
Dervnrsom-mariloft, grönska, blommor och
fågelsång, men detta märkte ej
bokrådet. Han slog med sin håf
i de hvila hundlokorna, de
gula ranunklerna och ile gröna
videbuskarna; ban ruskade
liäggar-nas grenar, — ty baggarna äro
goda insektstallen, isynnerhet när
de blomma, och ju inaskätnare
de äro, desto bättre: alla tråd
borde vara maskätna, tyckte
bok-rådet. Dessotoiii var mycket att
göra i gamla, murkna stubbar
ocb kullfallna, förtorkade
grenar: — allt, sorn icke var
mask-ätet, borde åtminstone vara
kullfallet, förlegadt och murket.
Svårare var det alt jaga
flygande kräk i den vackra parken:
ile hade så snabba vingar, och
bokrådet hade inga sådana. Han
ställde försåt för sländor■ och
fjärilar, ban fiskade i luften efter
brömsar, steklar och guldflugor,
oeh om mänga bland dessa
småkräk fingo genom honom sin
bane, sa skonade han ej heller
spindlarne i deras nåt: de
vederstyggligaste voro ofta de allra
raraste. Allt dugde åt bokrådets
samlingar, och deri hade
bokrådet ganska rätt, ty ingenting
finnes uti naturen, som ej bar sitt
ändamål och sin lärdom. Felet
var endast, att bokrådet föga
brydde sig 0111 ändamålet, blott
ban fick kräket uti siu samling
och kunde beskrifva huru det
minsta fjuii såg ut.
Nu bådo jagten lyckats dåligt,
ty hvad skulle bokrådet göra ined
några hundrade brömsar,
häst-flugor och kålmaskar, af hvilka
han hade flera hundra förut?
Trött oeh misslynt satte |inn sig
vid brädden nf en stor hvit
neek-ros, som nyss hade öppnat sin
sköna, unga kalk tnot
sommarsolen.
— Aha! utropade bokrådet med
en plötslig förtjusning. Han
hade funnit en liten högst
besynnerligvarelse fördold mellan
neckrosens blomblad.
Kräket var knappt en half tum
långt, fint som en blomstjelk,
hvitt och litet, skiftande uti ljus—
rödt, men till skapnaden nästan
likt ett menniskobarn, utom att
det var så förunderligt litet och
bar skira, genomskinliga
fjärilvingar på sinn snöhvita skuldror.
Kn annan skulle ha funnit dou
lilla varelsen förtjusande täck:
bokrådet kände sig också belt
rörd af glädje, men det var
derföre att han funnit en rar
insekt.
Han stoppade alltså kräket i
flaskan bland de öfriga flugorna
och vandrade belåten tillbaka till
siu studerkammare. Ilär
uppstack ban den nya insekten på
en nål, fäste nålen viil en
kork-skifva och begynte studera sitt
fynd uiiilei’ mikroskopet.
Det var kuriöst, högst
kuriöst! menade bokrådet. En
sådan insekt har jag aldrig funnit.
Di t måste vara en kanixinnilut
micimuH — ei i mikroskopiskt
inenniskopyrc! Men ban sprattlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
