Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:il liims Ilöghet Borgskonungen
ntt uträtta ett uppdrag i ditt hus:
frukta ej mig. sof lugnt!" Genast
kilnde nior Justina en blytung
sömn komma öfver sina sinnen,
hon tillslöt ögonen oeh
insomnade iller djupt.
Andra morgonen var det äter
lugnt öfver nejden, oeh solen sken
vilnligt oeh upplifva||de från
himlafästet. Allt vaknade åter till
lifs. I skogen stämde foglarne
upp sina glada, friska
morgonsånger, på bergen rörde sig
bockar och stengetter i höga
krumsprång, och de vackraste,
vålluk-tande blommor slogo ut sina
kalkar i den sköna morgonen på
ängen invid viken, hvnrest
fiskarne slogo ringar på vattnets
spegelblanka yta. Ehuru det var
långt på hösten, hade i detta land
naturen ej förlorat sin
sommar-fägring, som hos oss, utan
prunkade tvärtom i högre glans; ty
landet ligger långt härifrån i
jordens lyckligast lottade trakter.
Men hvad sågo de ej till sin
häpnad? Jo, en liten uppbäddad säng
stod der vid andra våggen, och
i den låg ett litet rosenkindadt,
friskt och frodigt menniskobarn.
Det var alldeles vaket, och såg
med sina stora ögon på det
förvånade fiskarefblket. Slutligen
utsträckte det sina små annar
och utropade: ..Mamma:" Dä
skyndade den goda mor Justina
till den lillas bädd och
öfverty-gade sig nu, att det barn de i
går ansågo för dödt t dag var
lifslefvande. Nil päminte hon ock
sig sin syn under natten och
berättade den lör mannen. Jakob
yttrade derpå, „ja. det är
Herrans skickelse. Han har i sin
godhet sändt detta lilla
menniskobarn till glädje åt oss i
ensamheten och pä gamla dagar.
Och vi skola äfven vara goda
föräldrar för detta, hvilket nil
säkert är fader- oeh moderlöst."
„Jn, det skola vi", inföll mor
Justina och sände en
tacksamhets-bön till tilia goda gåfvors
gifva-re. Och titi funderades det pä
hvad den lille skulle heta, ty
barnet var en gosse. ..Konungen i
vårt land heter väl Sancho, men
jag tycker ej 0111 det namnet. Vi
skola kalla honom Alfonso; detta
ljuder vackrare i mitt tycke. Hvad
säger du, min kära gumma?"
„Så tycker jag med", svarade
Justina, och så var den saken
afgjord.
Emellertid uppväxte den lilla
Alfonso snart till en skön och stor
yngling med ridderlig gestalt, och
då han nådde sitt sextonde år,
lindé ban ännu ej orsakat sina
föräldrar den minsta sorg, annan
än den, som påkom dem, då de
ej kunde göra sig ilen timken
qvitt, att han någongång i tiden
skulle beröfvas dem. Han halle
tvärtom varit sina föräldrars
glädje, och bela denna rad af år,
hvilken de annars sä enformigt
och långsamt tillbragt, hade au
svunnit hän som cu skön dröm.
Ty ban spred städse solsken
omkring sig och utgjorde deras
hjer-tegryn och ögonfägnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
