Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äter var <lct efter dessa sexton
år en mycket stormig höstnatt,
och det goda fiskarfolket hade nil,
liksom dä, silndt upp sina böner
till Herrön att bevara alla dem,
som denna stormiga natt voro
11-tan tak öfver hufvudet. Likväl
sofvo alla i den blga hyddan lugnt
oeh godt: mon omkring
midnattstiden vaknade Alfonso, deraf att
någon berörde honom. Yrvaken
satte ban sig upp och såg då
samme lille man med en lykta i
handen, som fiskarehustrun hade sett
för lä år tillbaka. I andra
handen höll han nil en tunn staf,
hvarmed han hade berört
Alfonso. ..Förskräcks ej, unge man",
sade han mod samma milda, mon
dock klara röst, »jag är ej
kommen att bringa skräck utan
välsignelse öfver jord» barnen 1 Du
har nu uppnått ditt sextonde
ålders år oeh måste derför se
omkring dig i verlden samt lemna
detta hederliga h jort liga folk, som
äro dina föräldrar. Alen det är
så utstakadt, att du härifrån
begifver dig norrut tiil Frankemns
land oeh till den staden
Toulouse och till grof Raymonds hof!
Lyd mig nu: der skall du få
höra vidare om mig. Mjuka
tjenare!" och med en artig bugning
var den lille besynnerliga
mannen försvnnnpii. Ku tung sömn
föll då öfver Alfonso oeh ban sof
lungt bela natten. Men då ban
ilen andra dagen vaknade, kände
lian sig alldeles förändrad lill
sinnes, alldeles som en annan
menniska. Och hvarifrån hade han
denna längtan till ett annat hind,
som skulle ligga dit bort på
undra sidan bergen? Och huru
visste ban, att det latins ott annat
land; ty icke hade någon
menniska underrättat honom derom?
Dessa frågor, som ban ställde till
sig sjelf kunde ban ej nöjaktigt
besvara förr än hnn ihogkoin den
underbara synen om natten,
hvilken hnu naturligtvis tog för en
dröm, mer än vanligt liflig.
Dock, denna hans åtrå alt
draga bort från det hein, der ban i
sä många år fostrats i sedlighet
och gudsfruktan, till ett fjerran
obekant hind, ville ej vika från
honom. Dag och natt hörde ban
den lille mannens öfvertalande
ord: Jyd mig!" Och slutligen
måste ban en dag fram med det,
som låg honom om hjertat. Med
bekymmer, jn, med stor sorg
hörde de fromma menniskorna att
deras hela lefnadsglådje,
ålderdomstöd skulle försvinna, falla
bort. Mejj då Alfonso onitnlnde
den lille mannen i drömmen, och
mor dustina tillika ihogkom den
[syn hon haft och det under, som
skett, då Alfonso kom till dem,
sa utbrast den hederlige Jakob:
„Ja det är Herrans vilja; ske
den!" Och så begaf sig Alfonso
till sin längtans niàl, till det
fjerran obekanta landet med
hufvudet fullt af underliga tankar.
Likväl lmdc ban lofvat att det,
första ban kunde, komuia tillbaka
till sitt barndoms-hem. — Här
gjorde gamla Stinn ott uppehåll
och had Clas se livad klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
