Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalle tillknäppa den; ty den
lilla herren visade redan anlag för
ordningssinne.
Vacker var lilla Bertil visst
icke i detta ords strilngnste
bemärkelse; ty ban hade ej dessa
fina och regelbundna drag som
höra till skönhetsordningen, och
ingen grekiskt mejslad näsa, eller
haka, eller mun, nej! ban hade
intet nf allt. detta; men i stället
ett litet högst förtrollande
barnaanlete, med mjuka kinder,
rosenfärgade, fasta och svala, en
liten trubbig näsa, och ön vacker
mun med dc skönaste
purpurröda läppar, och små, hvita tänder.
Verkligt sköna voro blott
ögonen, ty de voro som sagdt
alldeles hänförande i sin bruna
blixtrande glans.
Allrakäraste söt var han i
sina små roliga, rastlösa lekar; ån
sågs ban allena, roande sig med
sina hästar, nf hvilka han ägde
ett stort förråd, men hvilka
tyvärr ofta sågos svanslösa och
haltande och det var barn atl
springa till faster som skulle sy fast
„JohuB" svans, eller limma
„Nor-mas" fot, och böta albi dessa
ståndigt uppkommande skador.
Än lekte ban med sina syskon,
Ida och Casimir, hvilka
tnången-gång klädde ut honom till Hicka,
då man kunnat äta upp honom,
så söt såg han ut! än sjöng han
visor, bland hvilka lians
favoritsång tycktes vara: „Ur svenska
hjertans djup" som syster Ida lärt
honom, och hvilken ban sjöng
första versen temmeligen redigt.
Ilela dagen var hnn i fullt
språng och verksamhet, samt
somnade sedan i denna behagliga
sömn, hvilken är Jiain, blomnior
och fåglar förbehållen.’4
Ilvatjc morgon under den tid
faster vistades hos lians föräldrar,
hördes ban ropa hennes namn
bakom dörren till hennes sofrum,
och då hon glad och lycklig
öppnade den, stod han der, vacker,
rask, präktig, med de der mörka
ögonen skälmska och leende
fästade på bonne, mjuk och len
som silke i sin lilla, blå
merinos-kolt och det hvita förklädet, och
ville ott hon skulle taga honom
i famnen samt föra honom till
salongsfönstret för att se på
korna, hvilka han benämnde
,Ain-bun„, eller hästarne som ban
kallade „ptruua", och hvilka voro
hans största gunstlingar. Till och
med istwoschicknrnes gamla
krakar tyckte ban om och ville
gerna betrakta, sak samma, bara det
var en „ptruua."
Hans synnerliga favorit var
gàrds-istwoschicken Kurikkns ,,grålle",
hvilken denna på skätnt skänkt
åt lilla Casimir, soin å sin sida
var mycket öfverraskad och litet
missnöjd, då ban hvarje morgon
såg Kurikka fara ut med grålle,
utan att fråga honom om lof;
gossen trodde nemligen alt hästen
verkligen var Iiati6, derföre bör
man ej lofva barn mer än man
kan Ittilbi. Men jag vill
återkomma, till lilla Bertil.
Äfven hundar, hvilka hnn
nl-lesnmman kallade -vauvau" —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
