Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
se om <lu funnit något. Och den
tid du vistas borta för att
fullgöra ditt åliggande» vill jng äfven
vaka öfver dig och hevnra dig
för faror oeh nöd; och nu måste
du genast anträda din lärd.
Efter ett år återse vi hvarandra!"
Sorgsna stodo alla vid dessa
ord, och konungen som väl
visste ntt Verités ord ej stodo ntt
ändras, slöt sin dotter i sina
nr-mnr, välsignnde henne och
uttryckte sitt hopp ntt efter den
utsatta tidens förlopp återse
henne lycklig.
För systrarna var detta ett
hårdt slag, och deras sorg,
liksom Lcilns egen, vnr stor. De
skulle skiljas — skiljas för sa
läng tid! Men det gafs nu ingen
nrman utväg. Under tårar sade
do henne det innerligaste farväl,
oeh Iris fäste i nfskedsstundcn
en röd blomstrande ros vid
hennes bröst som ett minne från
deras faders trädgård ocb dcrns
glndn lekar. Feen Verité soln
märkte detta sade mildt till
Leila: »So, rosen som din syster
gifvit dig skall icke vissna under
tiden du är borta. Jng ger den
förmåga att bibehålla sin
friskhet och doft. Den sknll vara dig
ett kärt minne af dina systrars
kärlek och en sinnebild af
hoppet ntt återse dem."
Nu måste Leila skiljas från
sina kära: och efter ännu ett tungt
smärtsamt, farväl begaf hon sig
bort att söka fullgöra sin uppgift.
Jag kan ej för dig, min läsare,
berätta om huru hvarje ting nf
hennes pröfningstid förflöt, men
du kan nog föreställa dig huru
tungt det var för henne, det
veka, omhuldade barnet, att skilja
från fader och systrar, vandra
omkring, från ort till ort, ensam och
okänd. Hon, hvnrs lif hittills
förflutit som en skön dröm, hon
måste nu sakna hemmet och sina
kärn som bon ålsknde så vnrnit
oeh hvilka hon visste likaledes
saknade henne och voro oroliga
för hennes skull. Och
ingenstädes fann hon ett. spår af sin
förlorade skatt eller den okända
fogeln. Och hvad skulle hon väl
ens tänka på att finna som
skulle öfverträffa de prydnader
hennes fader egde i hemmet förut!
Iljelpsainma oeh vänliga voro
menniskorna emot henne, men
ingen, ingen kunde gifva någon
underrättelse om det hon sökte.
_(Forts.)
Hösten.
»Hösten är kotuuien, hör sturuuiriin gny"
sjöng Klos, (ler hnn sntt oeh såg lit
genom fönstret på hur stormen böjde de
späda björknrne i djnpa bågar oeh strö,Ide
dcrns guin löf vidt omkring bland hedens
ljung och enrisbuskar. ,Hu, hvad det är
kulc: ändå derute", snde Aina, som just
inkom, insvept i en stor kofta och röd om
nästippca. »Ja, men", menade Victor. „det
är så friskt ueh mnn känner sig sä
hurtig i högen, när vindarne susa om kinden.
Ocb dessutom skall jag säga cr, utt mig
förefaller hösten cj alls ruskig och kulen,
utan tvärtom stundom vackrare än hela
sommaren. Se. till exempel, ilå det i går
på eftermiddagen vnr lugnt och soleil sken
mild och varm, men nlls cj het, pä dc gnla
och röda oeh stundom ännu gröna lofven
i skogen pä andra sidan insjön och
sparfvarne skuttade omkring och talgoxarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
