Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’347
vapenglnns, erbjöd åskådnrcn ett
sällspord! nöje, der den långsamt
rörde sig framåt i morgonsolens
sken i södra Frankrikes vackra
nejder. Kinellertid stannade dock
ej Alfonso länge i deras led.
Efter trenne du gar, just då bären
skulle börja låga i ny riktning
mot söder, hejdade Kubb sin
herre och sade: „nu, min gode
herre, Alfonso, är tid litt tänka på
edert uppdrag af Bergskonungen.
Se här" fortfor han, tecknande åt
öster, „vidlager den våg, som
leder i ill konung Kraxat iis" rike
och hans trolldoms borg. Öcb vi
måste genast beträda densamma.
Alfonso, som genom allt hvad
nyligen inträ Bat, låtit sitt egentliga
mål tråda litet tillbakn, insåg
genast, att Rubbs råd och
påminnelser voro på sin plats. Utan
vidare invändningar skilde de
båda männen sig från den stora
hären, som snart i fjerran mot
söder försvann för deras blickar,
oeh redo på österut. Hela dagen
fortsatte de oafbrutet sin ridt,
hvarunder Kubb underrättade
Alfonso otn nllt livnd denne ville
Veta om Kraxntus, och mot
qvällen lindé de redan kommit nära
lians rikes gränser, llär
tillrådde Uubb, att de skulle hvila sig,
..ty", som ban sade,
.morgondagen behöfver våra krafter." —
Den andra dagens 3:dje timme
vnr ock knappt tilländalupen, då
Rubb och Alfonso befunno sig
nå konung Kraxatus* område.
Nejderna voro bär visserligen
vilda, men likväl så vackra och om-
vexlande, som oin konsten skulle
hafva förskönat dem. Öfver allt
höjder och dnlnr med sinå ånr i
famnen, hvilka slingrade sina
silverglänsande böljor genom de
mjuka gräsmattorna. Vägen
förde genom en sådan dal, utmed
k rökningen af en sådan å och gick
genom ett pass, som ledde ut
från linien, rnsset, som var
ganska smalt, bildades af tvenne
stupande bergshöjder. Och på den
ena höjdens spets befann sig ett
ofantligt klippblock, stort som det
största stenhus. Då de båda
männen kommo närmare, såg man
helt tydligt huru klippmassan på
spetsen rörde sig, octi ju närmnre
passet de kommo desto snabbare
liöijade det ofantliga blocket
glida ned från höjden. Och i
sanning var ej det ett prof för det
modigaste hjerta att ej förfäras
och vika tillbaka, oaktadt
berget syntes falla alldeles på. Med
upprätt hufvud dref likväl
Al-fouso pa sin häst, som knappt
vågade taga fram på den
skälfvande marken. Och nu voro de
midt i passet, och nu skulle
hvarje åskådare ansett dem förlorade,
ty klippans ofantliga massa
sänkte sig ju som ett tungt moln
öfver deras hufvud, men dock —
ej minst till våre modige
vänners förundran — stadnade
klippblocket just, då det tycktes hålla
pà att krossa dem. Och
obehindradt fortsatte de färden. »Det
var blott det första profvet",
utropade Kubb, „och \ i hafva
bestått det med heder: Mod bara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
