Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’348
början ilr god!" Var I tukten
vacker förut, hm vnr den ännu
dubbelt hcrrlignrc vid utträdet ur
du-len. En vidsträckt slät I nf
skog-kläddn kullar, djupblåa sjöar.
Idoinsterrika ängsmattor,
slingrande bäckar oeli sorlande
källor utbreddes bär för vä ra
vänners tjusta blickar. Högt upp i
bitnlens klara blå drillade
jublande foglaskaror, och
blomsterdoften från fältens
smaragdgröna mattor i ordets fulla
bemärkelse berusade de häpne
korsfararne. Vid det dc-sålunda
drömmande och njutande färdades
vidare, syntes på något afstånd
liksom ett svart bårtäcke dragas
öfver dc leende rosenkullarne; med
vindens snabbhet kom del
närmare, och i ett nu öppnade sig
för våra vänner, alldeles vid
lieras fötter, en den ofantligas t c
afgrund, och blott vid dess ytterst
bort belägna rand syntes i
fjerran såsom en försvinnande
hägring det vackra landskapets
partier. Och i dess ställe gapade
der nu ett fasaväckande svalg,
svart som den djupaste natt.
Hissnande för denna afgrund, höll
Alfonso ofrivilligt in sin
fnysande häst. üå ljöd der bakom
honom Rubbs djupa fulltoniga
stämma: „l’rumåt för vår goda sak!"
Och då klappade det i Alfonsos
modiga barm och med förtviflans
mod gaf ban hästen spol | arne och
störtade i det svarta djupet. Det
susade underbart för hans ögon;
det svartnade för lians blick, och
krampaktigt höll han sig låst i
sadeln. Plötsligt stannade hans
våldsumma färd, oeli ban slog
upp sina ögon och befann sig
framför ett herligt p al ute, i en
trädgård så skön. att dess like
finnes beskrifven endast i de
vackraste fé-sagor. Och hvems var
dettn underbara pillats? Jo, dess
egare var — Kraxnttis. —
Alfonso drog rtt djupt lifgifvande
andetag i den rena, klara luften.
Hans häst var alldeles skum
betäckt, oeh Rubbs skäggiga anlete,
som troget syntes bakom Alfonso,
var grått af dam. Dyrbart
prydde tjenare framstörtade fiåu alla,
bull att artigt emottaga de
ankomna gästerna. En af dem, en
reslig gestalt, nalkades Alfonso
och strök löddret af lians häst.
Derunder hviskade ban med
synbur oro: ^konung Kraxutns är uf
förfäran öfver Eder djerfva Ii i t—
komst betagen af rädsla pa sinn
rum. Skynda Er dit; oeh, hvad
80in ån må möta, vik ej tillbaka!"
..Ilvnr åit) lians rum?" frågade
Alfonso hastigt. „Gå genom
denna pelarsal och öfver borggården:
som ligger der bakom: sedan bör
han säkert träffas." Vår unge
vän spände svärdets goda klinga
väl om det smärta lifvet, giep oui
sin väldiga lans oeh begaf sig
åstad. Kubb följde efter på
några stegs afstånd. Ej utan en
viss tvekan trädde Alfonso dock
in i dessa lysande, men oui svek
ta|andc pelargångar. Der hade
liuii ej gån inånga steg, innan
lian ofrivilligt lyssnande vände
sig ål höger. Oeh der förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
