Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’351
titi i händelsernas gång", sade
gamla Stina, ty hon sag, alt
hrasan var nästan utbrunnet! och an
lilla Lena redan en stund legat
i Nukkn-Mattis annar: „oeh
sednn skola vi i tankarne förflyt th
oss till Jerusalem, hvilket den
stora korsfarare hären börjat
belägra. Genom inånga på vägen
till Palestina kämpade strider,
samt äfven genom belägringens
långvarighet, hade denna här
e-mellertid från stor
saiumansiiiul-tit till liten. En dag, under det
befälhafvaren® just höllo råd oeh
med bekymmer betänkte hårens
ringa antal, anmäldes af en
beskickning från en förpost, att
förstärkning anländt. Detta var
Alfonso och hans trupp. Med
glädje blef den emottagen, oeh
un mera ansågs, sedan
manskapet dessutom genom syner blifvit
upplifvade ej mer för någon
o-tnöjligbet att storma staden.
Någon titi derefter företogs äfven
Jerusalems bestormning och
eröfring. Saracenerna gjorde väl
motstånd, men det halp föga mot
de Kristnes oförvägna mod.
Murarne öfverst egos, och snart
runnö strömmar af blod på stadens
gator. Vi skola dock lemna dessa
blodiga skådespel ocb vända oss
till ett annat. 1 ett af de
hedniska templen hade en hop af
stadens innevånare tagit sin
tillflykt.
Det var luatt upplyst och mot
de höga hvalfven stego tonerna
af presternas sang. Man had för
stadens räddning. Plötsligt
upp-slogs dörren, och in trädde en
högväxt ynglinga gestalt i th:
kristne riddarcncs vapenrustning.
Genast förbyttes sangens stilla
toner till jemmerrop, oeh en
allmän villervalla blef rådande.
E-mellertid stod den kristne
riddaren stilla, såg försoningsfullt på
de uppskrämda oc.li sade: „vnren
vid godt mod; de kristnes sed är
tj att mörda!" Derefter trädde
han in, och efter honom följde
en skara krigare. Då de hunnit
midten af tempelsalen, instörtade
genom den andra motsatta
dörren likaledes en skara väpnade
män. 1 spetsen för dem gick en
åldrig man. Da de båt|a
skarorna möttes i midten af
templet, steg från den ena skaran frain
en väldig, skäggig kämpa gestalt
och stälde sig emellan de båda
skarornas anförare. Det var Rubb.
Med vördnadsfull bugning vände
han sig till den äldre
riddersmannen och sade: „Se här Eder
son, den ni, ädle riddare
förlorade vid ett skeppsbrott i Biseaya
viken. Riddar Guido af
Ilochen-burg, omfamna Eder son, den
ädle riddar Alfonso!" Då hördes
en stark vapenklang: det var
faderns och sonens brynjor, som
vid famntaget klingade mot
hvarandra, och nästan lika högt
klappade af outsäglig glädje deras
hjertan. Högtidligt slöto de
höga kämparne eu rund omkring
far och son, och de bedjande
hedningarne stadnade förvånadt’,
och de dunkel röila tempelljusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
