Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’350
fruktan, ty lian insåg, ntt lms
denne t le egenskaper funnos, som
kunde bringa bouoni förderf,
nätnnligcu: ett rent oeli oskyldigt
bjertn, en sann gudsfruktan och
oförskräckt mod. Qvidunde had
nu den onde trollkarlen om
försköning för sitt lif, dit våra
vänner stodo ined dragna svärd vid
hans sida. Ädelt sågo Alfonsos
ögon på honom, ocb fjerran
halle all blodig hämndtörst vikit,
då ban såg sin fiende blödande
vid sinn fötter, Mildt och
allvarligt sade han dessa ord: ..kung
Kraxat ils, ditt lif skänkes dig af
den Gud, som ofvan molnen bor.
Men nu skall du visa din
tacksamhet derför genom atl afsvärja dig
dina onda funder, din trolldom
och din hedendqm! Gör du det
ej, så kom i bog, att vi äro
kristne stridsmän, och att synden ock
kan få siu lön på jorden,11 De
sista orden talade Alfonso med
förfärligt allvar, och hans blanka
svärd liksom blixtrade till, och
Kubb i sitt stora skägg såg
äfven ut att ej vara att leka med.
Darrande oeh fruktande, att lians
sista timme skulle komina, sade
Kraxatua: ..jag svär." Oeh så
förvreds plötsligt hans anlete; en
svår kamp tycktes kämpas i hans
svarta själ. Slutligen utropade
ban: »det är gjovdt; farväl min
lefnads ilröni!" „Oeh låren
fjerran onda andar", ifyllde Alfonso.
— Då hördes ett underligt
rasande och brusande i luften; det
brakade oeh knakade i det stora
palmsets grundvalar; och om nå-
gra minuter var aili förändradt.
De onda andarne hade Hytt, och
Guds varma, sköna sol lyste nu
vänligt pä kungaborgen, som
blifvit beröfvad trolldomens oskära
glans och hemska skönhet. Stödd
på Alfonsos kraftiga arm, tågade
kung Krnxatus, från hvars
anlete de fula v tidningarne
småningom försvunnit, till sin stora
hof-sal. Hans ansigte antog mer oeh
mer under vandringen ett
varmare, ädlare uttryck; och fattad
af den kristna lärans höga
sanningar erfor hånen ny salig
känsla, hvaraf återskenet strålade ur
hans ögon, då him intog thronen.
Efter hand uppfylldes den
vidsträckta sälen af menniskor, män
och t|vinnor, hvilka alla
Krnxatus i sin trolldoms ondska för»
Itollin och hvilkas egendom ban.
drifven nfsin girighet röfvat. Der
fanns mången furste, mången skön
prinsessa, som nu ined
tacksamhets tårar i ögonen blickade pa
Alfonso, deras räddare. Djupt
krossad af sin förra ondska,
talade kung Kraxntus milda ord
till detu, had dem innerligt
förlåta sig mot dem föröfvade
oförrätter och delade slutligen sina
ofantliga skatter ut bland de från
trolldomens band lösta
riddars-mätinen och prinsessorna.
Nästan alla riddare och
vapcnsven-ner slöto sig derefter tillsamman
under Alfonsos befäl. I spetsen
för denna trupp, trogen sin
kors-riddare-iiligt, begaf sig nu
Alfonso till del heliga landet.
„Nu skola vi hoppa öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
