Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’365
strnrnens varningar, oeli skrann
in i den öppna vaken. När han
upptogs vnr han ett lik! Hvem
kan skildra den djupa sorgen i
detta förr sä lyckliga hem — allt
tyekt.es vara lörbi, all glädje
jordad.
»Salige äro de som sofva!"
sade modren med tyst
undergifvenhet, ehuru det kändes som en
dödsstöt i hennes hjerta, då
mullen skoflndes öfver den älskade
sonens graf: och bela hennes
längtan st<Td härefter till den
himmel, der hon skulle återse de
föregångna, så högt, älskade.
Tvillingarnes äfventyr.
(Ku folksaga uf A. F.)
Det vur cngågg en gumma och
en gubbe, som bodde djupt in i
skogen. De hade tvenne
sousö-ncr Janne och Kalle, som voro
tvillingar. De båda gossarne som
voro åtta år gamla gingo alltid
i skogen och plockade bår och
svampar och ved åt deras
lärmor och farfar. En dag gingo
de längre än vanligt och då de
kommo hem från denna färd, vo- i
ro de gamla döda och nu måste
ile begrafva dem som do kunde.
De satte sig ned att gråta på
en bänk i den lilla stugan och
sade till hvarandra: O, vi
stac-kurs små, huru skola vi kunna
lefva då vi äro så svaga alt
arbeta! De bådo till Gud om hjelp
och Gud stärkte dem, så att de
fingo friskt mod och de sade:
Vi vilja arbeta träget, vår Gud
hjelper nog oss. Och så togo de
raskt i arbetet. Först började de
gräfva cn graf åt de gamla,
hvilket arbete räckte i tre dagars tid,
sedan svepte de det lilla de hade
om dem och släpade dem sedan
in i grafven och välsignade dem
samt täckte grafven.
— Nu, sade Kalle till Janne;
vilja vi gå ut att vandra och se
efter vår lycka, samt lemna vår
koja allena. Vi skola försöka om
man icke någon gång kan slippa
ut ur den stora skogen.
— Jn, sade Janne, vi skola
vandra omkring jorden, vill du gå
åt öster, så går jag åt vester,
öller tvärtom?
— Vänta litet, kära bror, sade
Kalle, nog hinna vi med det
ännu; vi skola först mjölka vår ko,
sä att vi få litet mjölk med oss!
Nu mjölkade Janne kon och de
delade mjölken, samt togo de
några brfldeu som fanns och
delade dem äfven lika. Nu släppte
de kou lös och togo ett rörande
afsked af hvarandra samt
skilj-pes åt hvar sitt håll.
Nu skola vi först följa ined
lilla Janne som gick åt vester.
Han vandrade två dagar
oupphörligt åt samma håll. Men nu
togo bana små förråder slut och
han var utan mat och måste
lägga sig med hungrig måge.
Nästa morgon då ban vaknade,
tänkte ban: jag vill dock fortsätta
min vandring, kanske Gud
skickar mig någon till mötes, soin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
