Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’366
kun stilla min hunger. Efter
nå-gon timme mötte han en gammal
gumma, som såg mycket
godmodig ut, och korn leende emot
honom och sade:
— Guds fred! liten, huru
lundo kommit hit?
Lilla Janne, som förundrad såg
pä henne, svarade slutligen: —
Guds fred! och berättade hela sin
historia för den gamla
godmodiga gumman, som hade
medömkan med den lilla Janne och hon
frågade honom, om ban icke var
hungrig, hvartill ban
naturligtvis svarade att han icke hade
ä-tit något qvällen förut.
— Ser du, sade den gamla
gumman och tog ifrån sin
matkorg. som hon hade på armen,
två bröd och en ost; här har du
litet att äta, vatten kan du söka
at dig från någon källa i
skogen, mera kan jag icke gifva åt
dig.
— Tack, goda gumma, sade
lilla Janne och började äta.
— Här skall du fà någonting
litet, sade gumman i det hon
upptog en liten, af halm flätad korg
af två tums längd.
— Hvad gör jag med den der?
frågade lilla Janne.
— Den skall du snart få lära
känna, sade gumman, då du
kommer i någon fara, så försök sätta
foton i denna korg och befall
sedan hvart den skall föra dig. —
Derpå försvann gumman.
— Hvad vill det säga? sade
lilla Janne då han ätit sig mätt.
— Den garnla gumman försvann
och deri der korgen sen? nå jag
kan ju för ro skull sticka den i
fickan.
Då han vandrat några dagar
kom han till skogsbrynet, men
hvad såg han der? En stor
hafs-spegel, i hvars fjerran solen
dykte ned och kastade sina sista
strålar öfver densamma. Vattnet,
var alldeles lugnt och han gick
ned till stranden för att känna
på detsamma. Då han kände på
det, utropade ban af häpnad: —
Vatten! sn mycket vatten har jag
aldrig trott att det skulle finnas!
Nu stod han der villrådig oin
hvart han skulle gå och satte sig
ned att tänka öfver saken.
Huru skulle man kunna vandra
omkring jorden, då så der mycket
vatten fanns i vägen? Det är
o-möjligt. Sålunda hade ban sutit
en god stund, då ban hörde
något prassla i buskarne bredvid
sig och då ban vände sig åt det
hållet, hvarifrån ljudet kom, såg
han en karl i en underlig
klädnad komma till sig och sade
vresigt :
— Hvad gör du bär, ditt
kyf-fel?
— Jag har kommit hit långt
in ifrån skogen, och slipper icke
längre, emedan vattnet slänger
vägen för mig, sade Janne
darrande af räddalp.
— Då får du vara så god och
komma med mig hit då, sade
mannen och tog Janne i handen
och förde honom långt bort ined
sig in i skogcu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
