Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månen så rund pä himmelen. Ack.
så skönt, att det nu är fullmåne!
Ilörile du? Det var som skulle
han sjunga en visa för 06s.
Matta. Du fir rolig. Liksom
månen kunde sjunga! Det är
brandvakten, som sjunger
derborta i hyn.
Maja. Mins du den visan om
måne klara, som mamma
brukade sjunga för oss, när vi voro
små? Så här var det:
Månen sitter på fästet blå
Och tittar in genom rutan.
Då tänker jag . ..
Matte. ... understundom så
Oeli knäpper sakta på lutan:
Båda.
Hvad du är lycklig, du måne
klara,
Sotn får så högt uti himlen vara.
Och blott se på ...
Månen. ... Ilå hå, hå hå!
Ma/u. Hörde du, att ban sjöng
tned ? Ilan sade: hå hå!
Matte. Kära du, det var eko
i skogen.
Maja. Nej, jag hörde tydligt,
att ban sade: hå hå! Stackars
måne klara, hvad du måste ha
ledsamt att gå så allena öfver
himmelens fäste och aldrig få
leka med guldäpplen pä jorden!
Du skulle leka med stjernornas
små barn, som ibland taga så
långa, glänsande språng öfver
afton himmelen ...
Matte. Månen har nog nnnai
att göra. Han går som en
nattväktare med sin lykta i handen
och lyser alla, som gå vilse i
jordens mörker. Så är han en guld-
smed, ser du: ban förgyller
träden, och han förs i Ifrar sjön. lian
är också polisuppsyningman: du
må tro att ban är en buse för
alla tjufvnrf
Maja. Jag mins iekc riktigt,
andra versen:
Väl ser du dårskaper utan tal,
Det kan jag nog hålla troligt...
Matte.
Ser älskande, som förgås af qval,
Och älskande, som ha roligt.
Båda.
Väl ser du ock mången tår, som
rinner.
Men sorgen aldrig upp till dig
hinner:
Det är för högt...
Månan. ... Det år för högt.
Matte. Se så, inånc klara, gå
nu beskedligt framför oss, och
visa oss vägen till ladan!
Maja. Tack för din lykta,
all-rakäraste måne vän!
Barnen bortgå, under det att
deråt sång ännu höres på afstånd:
Väl ser du ock mången tår, som
rinner.
Men sorgen aldrig upp till dig
hinner.
Det är ... (Slut följer.)
Herr Tiburtius.
Det var engång en mycket lärd
man, som hette Tiburtius. Han
kunde både grekiska och latin,
och hebreiska meil, och från
morgon bittida till sent pä aftonen
såg inan honom sitta med
glas-n . - . * •
ögonen pa näsan t sin gamla
pinnsoffa och läsa i någon dammig
foliant. På bordet framför ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
