Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’373
nom lågo papper oeli jrulnoile
manuskript, oeli från golf till tak
stodo uppställda omsorgsfullt i
skinnband inbundna böcker, den
ena digrare oeli väldigare An den
andra. På det med många
underliga sirater neil träsniderier
prydda gamla ekskåpet stod en
stor jordglob, på väggarne
mellan bokhyllorna hängde kartor
öfver alla verldens delar, oeh på
kakel ugnskransen voro
uppradade märkvärdiga redskap och
jordfynd ända från stenålderns tider,
då nian ännu inte kände bruket
af jernet och metallerna. Jn, var
någon lärd, så var det herr
Tiburtius.
Så hade ban suttit der i sin
studerkammare sommar och
vinter; på många, m&nga år hade
han icke varit utom stadens
tullar. Nu var våren äter kommen.
Flugorna surrade i rummet, på
gatan skramlade kärror och
vagnar, och utanför hans fönster kom
en hop skolgossar gående under
skämt och glam med sina böcker
under armen. De väsnades och
pratade 0111 huru terminen nu var
slut och huru det skulle bli
roligt att resa ut. till landet.
Herr Tiburtius tittade förströdt
upp från sin foliant. Det friska
skrattet utanför lians fönster hade
blandat bort honom. Det ena
minnet från forna tider vaknade
efter det andra. Han kom i bog
huru ban sjelf förr i verlden som
pojke hade gladt sig åt, när
skolan var slut, att fa slänga
Euklides oeh grammnticn |atina i knu-
ten, att få fara ut till landet och
springa i skog och mark, plocka
bär i hagen och leka på höängen,
och simma och ro ut på sjön,
slå trissa med boiidpojknrne och
följa far på fisk- och jogtTårdernn.
„Ncj, det bär går inte an
längre!" utbrast herr Tiburtius,,.jag
måste lara ut på landet och
friska upp mig litet. Prosit! ja,
(let skall jng göra", sade ban och
tog sig en pris ur sin stora
snusdosa.
Nu gick herr Tiburtius ut i
närmaste bod, köpte sig krokar
och metrefvar, lät sin
hushållerska ställa i ordning ät sig en
dugtig matsäck med allehanda
goda saker, och så reste ban ut
till skären, för ntt tillbringa
några veckor i det gröna, borta
från stadens qvalm.
Stället, dit herr Tiburtius
begaf sig, var en liten, enstaka
belägen, vacker bondgård. Man
behöfde blott gå några hundra
steg genom en björkdunge, så
befann man sig nere vid
hafsstranden. Der sköt en brant
bergsklack ut i sjön; vattnet var
temligen djupt, litet säf oeli vass
växte på ena sidan om
klipphällen, och just vid vattenbrynet
bildade den ett beqvämt säte,
liksom enkom gjordt för att eitta
oeh lileta på.
Det der märkte allt herr
Tiburtius med välbehag. När det
led mot. solnedgången, da fisken
brukade nappa bäst, såsom ban
hön sägas, skar |lunsig ett
präk-1 tigt metspö i skogen, band ref-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
