Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pa hufvudet, framför don
förvånade Tiburtius.
Herr Tiburtius ninknde om
glasögonen oeb betraktade den
lille jiysen uppmärksamt.
„IInru bar du, käre vän,
kommit dit in i krukan?" frågade ban
af dvergen.
„Ack! det år en hcl historie",
svarade den lille gr&kläddc
mannen ocb tog mössan af sig ocb
bugade sig, så att pannan nästan
rörde vid marken. ..Det är cn
bel historie! Men ni är mitt lifs
räddare, ni önskar höra mitt
missöde, och ni har blott att befalla.
Vet då, att jag beter Tuokko oeh
hade lefvat här i bygderna redan
långa tider, innan de nuvarande
innevånarne bosatte sig här. Jag
har aldrig gjort någon menniska
för når; men när de nuvarande
innevånarne togo ]amlet i
besittning, förföljde ile mig oeh mina
likar och kallade oss för tomtar.
Jag har knappt vågat visa mig
sedan den tiden. I hundratals
år har jag, gömd och glömd,
lefvat mitt stilla lif och gjort mina
förföljare godt, når jag kunnat.
Men nu hände det sig en klar
tnånskensiifton, litt jag gick och
vandrade här jiå sjöstranden.
Luften vaf så mild, alla träd ocb
öller ångade så ljuft, och näcken
satt i vassen oeh spelade fia sin
harpa. Näcken år falsk ...
»Det är gammalt och kändt",
sade Tiburtius, ..ban är af Käns
familj, oeli Kan är falskheten
sjelf."
„ Men ban spelade så outsägligt
vackert11, fortsatte den lille, »de
hemlighetsfulla tonerna lockade
mig så underbart; ju mer jag
lyssnade, desto mer drogs jag af
en oemotståndlig magt mot
vassen; jag ville se, huru näcken
riktigt såg ut. Jag steg på
yttersta kanten af den släta
bergsklacken, just der ni satt oeh
metade nyss; jag sträckte mig litet
öfver vattenbrynet; vips! sköljde
en våg öfver den bala stenen, jag
slintade och föll hufvudstupa i
det djupa vattnet. Pull, pull. pull,
riull, pull! lät det bara, når
bubb-orna perlade upji till ytan efter
mig. Strax upphörde
strängaspelet. Näcken tog hastigt en
tom blomkruka, uppfångade
bubblorna i den, band raskt en
pres-seuing öfver krukans mynning,
och i och ined detsamma var min
ande ohjelpligt fängslad i kärlet.
Ty ni bör veta, näcken har sin
trädgård der nere ]iå sjöbottnen.
Bland säf och sjögräs leda
slingrande gångar, beströdda med
finaste hvita sand; der stå
uppställda tusen slags underliga
saker från förlista fartyg; och på
terrasser af musslor, snäckskal och
koraller äro radade en mängd
upp- och nedvända vaser och
blomkrukor, stora och sinå, oeb
i hvarje af dem sitter fången
anden af ett lefvande väsen, som
fallit i sjön och blifvit der. Gå
bara pä stranden en dag. då sjön
är riktigt lugn, och betrakta
noga vattenspegeln, och ni skall se
himdrntals små bubblor stiga upp
[ià den blanka ytan. Det äran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
