Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’374
ven och kroken stadigt fast och
gick till bergsklacken, för att
försöka sin lycka.
Men det ville ej nappa riktigt.
En och annan löja naggade på
kroken och nafsade bort masken.
Solons sista strålar skimrade
redan på vattenytan, det började
skymma, och ännu hade han ej
fått annat än en liten aborrunge
och några girsar. »Jag måste
Hytta flötet djupare", tänkte
Tiburtius, „de stora aborrarne hålla
sig på bottnen:1*
Och herr Tiburtius satte en
dugtig daggmask på krogen,
flyttade Hötet ocb kastade lit på nytt.
Knappt hade han gjort det,
innan flötet plumsade under vattnet.
Herr Tiburtius knyckte till, och
flötet dök ännu djupare än förra
gången.
»Nu är det något", tänkte herr
Tiburtius ocb skulle draga upp
kroken. Men spöet bågnade och
bugtade. »Det måtte vara en
riktig huggare", sade herr
Tiburtius förnöjd för sig sjelf ocb
begynte varsamt bala upp sin
fångst. Men när kroken kom till
vattenytan, säg han till sin
förargelse, att der icke hängde
någon fisk, utan något annat tungt
föremål, som vid närmare
betraktande befaris vara cn gammal
blomkruka.
Herr Tiburtius drog krukan
upp på klippan, för att lösgöra
kroken. — »Kanske är det en
antikvitet, en forn-celtisk urna
eller dylikt", tänkte ban och
började peta bort dyn och leruu.
Men då märkte lian, att
mynningen af krukan var öfverbunden
med ett stycke segelduk, som var
tjärad och becknd på det
oin-sorgsfullaste. Endast det lilla
bålet pä bottnen nf krukan var
lemnadt öppet.
„Det var märkvärdigt", tyckte
herr Tiburtius, »hvad månde
derinne finnas för godt!"
I detsamma hörde ban en späd
röst strax i hans närhet säga:
»Ack, kära hjertandes herre!
släpp mig ut! släpp mig ut! Ni
skall ej ångra er barmhertighet."
»Kors, hvarifrån kom den
rösten !" tänkte herr Tiburtius och
tittade häpen bakom sig. Men
ingen lefvande varelse kunde ban
upptäcka, huru ban än spanade
omkring sig.
»Aj, aj| hvad jag kläms och
har svårt", suckande det igen.
»Hm! rösten måtte komma
från krukan", sade Tiburtius,
samlande all sin lärdom. „I kung
Salomos tid hände det rätt ofta,
ntt andar sutto fängslade i
gamla urnor och lerkärl. Låt se
hvad der kan vara för något!"
Och Tiburtius tog eftertänksamt
upp sin pennknif ur fickan och
skar af segelgarnet, hvarmed
presseningen var fastsurrad öfver
öppningen.
I samma stund steg en tjock
dimma, liksom cn hvit rök, upp
ur krukan; dimman tätnade allt
mer, tog form och liatun, och ett
tu tre stod der en liten, knappt
alnslång dverg, klädd i gråa
kläder med cn röd, spetsig mössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
