Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
14
bestämdt Necken; buhu hvad jag
blef rädd!" utbrnst bntt. .Ing
vttr der ned rid båtstranden oeb
såg om vattnet skulle frysa tills
i morgon, men dä, bäst som jag
stod, slog det till i vassen ocb
susade i luften, oeb jag tyckte
nästan, att en gammal
sjögräsgubbe böjde sig ur vattnet, och
sä sprang jag min väg, allt hvad
benen buro." „Aj, hvad du var
för en kruka", sade Klas som
likväl säg sjelf litet ängslig lit.
„Ej finns det någon Necken",
menade Adolf, soin allt ville gälla
för stora bror, fast Klas vuxit
fast honom, »det är bara dumma
menniskors prat." »Nä, gä då
dit och se, efter som du är sa
modig och ej vill tro på dumma
menniskor", genmälde Viktor,
något stött. Men den, som ej
gick, det var Adolf.
Medan det ännu afhandlades
om Necken, inkom gamla Stina
med sin strumpsticka och satte
sig stilla vid kakelugnen. »Säg
nu, snälla gamla Stina", snde
Toini, soin tyst åhört sina
bröders samtal, »är det sant, som
Adolf säger, att det cj finns
någon Necken?" Men innan gamla
Stina hann svara, yttrade Klas,
„visst måste det finnas Necken,
efter som det står om honom i
så mänga sagor och böcker, ocb
dessutom sjöng ju stora kusin
Anna om Necken, som sitter på
böljan blå, ocb sjelf kunna vi
sjunga »djupt i hafvet", der det
står, att Necken på
demantehäl-len hvilar i »grönnn sal." „Ja",
sade dä gamla Stina, »kära barn,
Necken är en beskedlig, gammal
man, som bor i böljornas gröna
sal. Stundom i den milda
sommarqvällen sitter ban på vågen
och vaggas sakta af aftonvinden
och spelar sa sorgligt oeb
vemodigt pä sin gyllne hnrpa för sin
förlorade brud. Det är Necken»
saga, som aftonvinden om
qvällen vemodigt hviskar i örat pä
fältets små älskeliga blommor,
hvilka dervid sorgset luta sina
hufvud. Men då J blifven stora,
då har Necken vaggats till ro,
dä finns ban ej mer för Eder.
Likväl kan det hända, att edra
små syskon se honom i
sommarqvällen på insjöns böljor, ty för
dem blir ban icke död, för dein
spelar ban nog på sin harpa, tills
äfven dc blifva stora. Och sä
finna vi, att det icke alls var
nödigt af Viktor att blifva rädd för
Necken; ty det är ju just
barnen, soui ban tycker otn, för
hvilka ban är till. Och för att, J nu
ej skolen vara rådda för Necken,
skall jag för Eder berätta en
saga om honom." »Ack, ja, ja, det
vnr nu riktigt roligt, att gamla
Stina är så snäll", ropade alla
barnen och makade sina pallar
tillsammans kring brasnn.
»Det var engång", började då
gnmla Stina, »en vacker ocb mild
augustiafton. Ännu stodo fälten
i sin yppiga grönska, ännu bar
naturen öfverallt sommarens
fägring. På trappan till sin faders
boning sutto tvenne små barn och
inandades med fulla drag alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
