Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31)7
ilüde ön hcl svärm smidiga löjor
fruinför vagnen. Sedan barnen
nu tumlat om ocb roat sig rätt
grundligt en stund, tog Necken
dem kärleksfullt pä. sinn knän
och berättade med sin milda,
sorgsna stämmn, hurusom äfven
ban engång bilde en skön brud,
en ung tärna, den vackraste man
kunde tänka sig, och som ban
älskade soin sitt lif. Och hon
skulle blifva hnns mnkn i grünnn
sal, men då kom ett högt och
mägtigt andeväsende ocb tog
henne ifrån honom och förde henne
långt i fjerran rymder. Och i
stället, blickar nu på den sorgsne
Necken, då ban spelar sina
vemodiga toner i qvällen, den
milda ensliga stjernan från den blåa
natthimmelen. Och det är för
henne, hvilken så vänligt tindrar
mot Necken, som han i
sommarnatten beklagar sin sorg öfver sin
förlorade brud. — Då Necken
slutat sin berättelse, tog ban åter
barnen i famnen, ocb de nickade
farväl åt näckrosorna och
guld-fiskarne, mörtarne och löjorna,
och så höjde sig snart Necken
nied sina små barn ur böljornas
gröna sal ocb lade dem åter på
ängens blomsterbädd. Och snart
hördes i fjerran försvinna hans
sorgsna harpotoner öfver vågen.
— Då kände Axel, hur det stack
till i hans ögon, och ban knep
dem ihop, men det fortfor likväl
att högst märkvärdigt skimra för
dem. Ilan trodde då, att det var
någon af Ncekons små guldfiskar
och slog upp sinn ögon, men se,
nu var det dä riktigt underligt!
Hvar i all verlden kunde ban nu
vara? Det der stora skåpet
kände han bestämdt, och den der
tallan pa väggen såg så bekant
ut — men ändå visste ban ej,
hvar han sett dem. Icke var det
hos Necken, och ej heller var det
någon guldfisk, som skimrade i
hans ögn, utan augustimorgonens
sköna nyvaknade sol. »Kajsa!"
rop.ide då Axel, »förklara mig,
det här, hur hänger det här i
hop?" »Ah, är Axel vaken; och
så frisk! Nå, det var då bra, att
Axel ej blef sjuk och icke
Fanny heller, fast J haden somnat
der ned på ängen, vid viken",
sade Kajsa ocb inhemtade i
hjertans förnöjelse den rykande
blanka kaffepannan; ty det var
söndagsmorgon, och då skulle Axel
och Fanny få kaffe. Ocb när nu
Axel och Fanny blifvit riktigt
vakna och just när en ny dag
var dem till mötes med nya
lekar, då blef sagan om Necken
slut. — al.
Smeden, Döden och
Djefvulen.
Sng «.
En gång tog S:t Petrus, under
en resa igenom Jüterbock, in hos
en smed, som hade stort anseende
bland vänner och grannar i den
lilla staden. Den gästfrie värden
kände icke S:t Petrus, som
gjorde honom sin vänliga helsning,
och bad om ntttlqvaricr, mon
försäkrade ända, att det vore honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
