Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39li
tade tårarne och snde, att du ej
på länge fått sårlnn dagg. Trötta
föllo dock barnen .snart på knä
och bådo sin enkla aftonbön:
»Gud, som hafver barnen kär",
och sjönko omarmade ned nå än
gens bloinsterbädd. Härvid
började den bittra känslan af deras
ensamhet försvinna, och i stället
begynte de i de skönaste
drömmar upplefva ånyo sin vandring
bland blommorna och sin dans
ined fjäriln. Och dessutom ljöd
för dem en så skön ehuru
vemodig musik, ntt de icke kunde
täu-ka sig något vackrare. —
Emellertid hade sommarnatten inträdt,
och den sköna stora månen,
nattens sol, höjde sig långsamt upp
på det matta blåa himlafästet.
l)ä såg man huru som en
gammal gubbe, bekrausnd af
neckrosens blad aaktii höjde sig upp ur
viken viil vassen, och han bar på
armen en harpa, hvars toner
sakta i natten foro öfver vågen. Der
satt hnn en stund och spelade
sina sorgsna qväden, vaggad af
vågen och belyst af månens
matta skimmer. Men snart
varsnade hans trötta, kring nejden
irrande öga th; båtln sofvande
barnen. Då klarnade hans
sorgbundna anlete, och hnn närmar
sig långsamt barnens
bloinsterbädd på ängen. Och snart äro
barnen och deras blomsterbädd i
hans famn, ocb sakta vaggar
vägen och aftonvinden de sinå till
ljuHign drömmar, ocli Neckens
milda harpotoner äro vaggsången.
Han ser sä kärlig! pä de små,
och på den stilla nejden ser
nattens milda måne. Alen
plötsligen sjunker den gamle mannen
sakta och i böljornas djup
försvinna med barnen och deras
blomsterbädd äfven de sorgsna
tonerna från Neckens harpa. Men
fastän böljans djup var kyligt, så
icke käntle Axel och Fanny
deraf ändå. De lågo så ljuft
omgifna af sina sinå vänner från
ängen, att de ej vaknade förr än
de voro i Neckens stora, gröna
och sköna sal. Der vnr då sä
förfaseligt vackert, fastän litet
svalt. Och här fingo barnen snart
lika roligt, om ej roligare än på
ängen; ty bär var alldeles fullt
med de vackraste hvita ocb guin
ncckrosor, och glänsande snäckor
glittrade i alla hörn. Jlolignst
oeh nättast voro dock de små
gnidfiskarne, som behändigt
kilade omkring Axel och lians
syster. Och så fingo Axel, som
nästan glömt bort sin hunger,
oeh Fanny en den präktigaste
måltid på silfverfat och till
efterrätt ilen skönnste snömos och
plättar, så mycket de ville hafva.
Derefter kom en stor abbore och
stat k in sitt tjocka hufvud genom
salsdörren. Neekeu vinkade
honom till sig, och så fick Axel,
sedan Abborren fält ned sin
hvassa ryggfena. sittii upp och taga
en yrande lidt kring Neckens
stora sal. Hejsan, hvad det bar
af! äfven Fanny fick förlusta sig
uti en liten gyllene vagn, som
drogs af tvenne sprattlande,
rödögda niörtcr, och som förrida re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
