Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’403
Vi tucke »lig, vår Fuller blid,
Att du i verldens nntt oeli strid
Litt evigt ljus upprinnti.
Vi tncke. dig, vår Herre Christ,
Att du steg ned till all vår bris»
Ocb lät sinn barn dig finiyi. . .
Illif oss när.
Blif oss kili-4
-Blif vår bäste
Vän ocb fäste,
Att oss värna,
Evigt klara morgonstjernn!
Vid det att de tjå, ny nes
eiu/c-len åter på berget ock •pekar mot
Bethlehem. Z. T.
Herr Tiburtius.
(Sc n:u 47.)
Följiinde morgon tyckte herr
Tiburtius att ingenting var
honom riktigt i lag. Det som ban
funnit bra i går fann ban högst
bristfälligt i dag. Med en
mönstrande min vandrade ban kring
i stugan och på fältet. Allt skulle
ban ha reda på, allt ville ban
ändra och ställa om.
Sä borde »let vara", sade
Tiburtius.
,Nij, skall det vara", sade
bonden.
Denna ständiga
meningsskiljaktighet blef hert Tiburtius
o-dräglig. Han hade lofvat sig så
mycket nöje af sin vistelse pà
den lilla bondgården, och nu
längtade han intet högre, än att
slippa derifrån. Herr Tiburtius
beslöt derför alt använda återstoden
af ferierna till utt sc sig om ef-
ter någon vacker, liten egendom,
som ban sjelf kunde bli egare af
och der ban kunde ordna allt
efter sitt eget tycke. Han tog
alltså farväl af bonden ocb reste från
der^jna egendomen till den
andra: men alla hade de något fel.
Sjö skulle der finnas på det
landställe herr Tiburtius ville ha;
men vid hafvet blåste det så
kyligt, och i insjöarne var det icke
så helsosamt att bada. Var åkern
bra, så var ängen dålig; eller också
fans det något att anmärka mot
skogen. Herr Tiburtius
profvade och valde, tiden förgick och
intet köp blef af.
Vid feriernas slut återvände
ban till staden med oförrätladt
ärende.
„Det är bäst att rådförn sig
med någon af sina vänner",
tänkte herr Tiburtius. Han hade ej
sett dem, alltsedan ban om
vå-reu reste ut till skären att fiska.
Den första gamla bekante ban
mötte på gatan betraktade ban
myckel noga.
»Hvad tittar du på mig så,
bror Tiburtius?" frågade vännen,
„tyckcr du att jag har förändrat
mig ?"
„Nej, vis3t inte!" svarade
Tiburtius, men i sitt sinne tänkte
ban: „tnouuc den mannen kan
bedöma en sak? Monne man kan
förlita sig på karlen? jag måste
studera honom; jag måste
inhemta hvad andra menniskor såga ont
honom, innan jag tar hans tal i
öronen."
Och så gick herr Tiburtius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
