Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’404
och studerade den enn efter den
andra af sina gamla vänner och
hörde hvad folket sade om dem.
Men dervid kotn han till ilium
stridigare resultat, än då det var
fråga om att handla egendom.
Trött och missnöjd drog sig
herr Tiburtius inom sin
studerkammare. Unn vidtog åter
sina förra arbeten, ban begynte
författa och skrifva, men hnn fick
ingenting färdigt. Skulle hnn
nedskrifva en mening, tänkte han:
„å ena sidan kan det vara sà,
men å andra sidan åter sà". Hnn
tyckte att han kanske satt
obeqväm! i sin gamla pinnsoffa, att
ban ej trifdes rätt, och att
arbetet derför ej ville lida. „Jag
måste skaffa mig en ny kanapé, det
gamla skrället här bara
distraherar mig", sade han; och efter
mycket letande och pröfvande
lyckades han äfven få sigte på en
soffa, som var honom något s:\ när
i smnken. Ja, den var alldeles
ypperlig tyckte alla andra, men
Tiburtius hyste ändå vissa
betänkligheter att köpa den. Hans
gamla hushållerska, fru
Sunbe-lind, ville visst göra elag i saken
och låta bära hein möbeln utan
vidare. Men då herr Tiburtius
tog på sig sin lärda min och
yttrade: ,.jng säger nu ingenting,
men det säger jag bara..."
visste hon hvad klockan var slagen
och lät saken förfalla. Ännu
värre var det, när Tiburtius skulle
ha sig en röck. Redan många
gånger hade ban varit hos
skräddaren och pröfvat kläden. Först
blef det fråga om färgen, om
rocken skulle bli svart eller blå.
Sedan togs i öfvervägande om
tyget vore väl starkt och
hurudan snitten skulle bli. Slutligen
återstod endast att bestämma
knapparne. Skulle de bli svarta eller
blanka, nf tyg ell6r metall?
För att båttre kunna fundera
på saken, gick herr Tiburtius lit
att promenera. Unns väg ledde
utom stadsporten. lian gick och
gick ined blicken häftad på
marken, fOrsåkt i sina tankar. Det
blef skynit, men ban kunde ej
komma till någou enhet med sig
sjelf. „MetaIlknappur äro
starkare, mun de af lyg sticka
mindre i ögonen", utbrast ban
slutligen och blickade upp. Då såg
ban att ban befann sig på en öde
bed, der ban erinrade sig aldrig
förut ha varit. Han hade gått
vilse, han visste cj hvar ban var.
Nattvinden susade öfver tufvorna,
bland den vissna, stripiga
ljungen kunde cj urskiljas tecken till
gångstig, oeh ingen
menniskoboning syntes till. Herr Tiburtius
blef hemsk till mods och
vandrade på måfå framåt, stapplande
och trefvande blnnd tufvorna. Då
föreföll det honom som om ban
skulle sett ett ljus skymta pä
afstånd. ömsom tindrande klart,
ömsom försvinnande. Han styrde
sinn steg i den riktning, ban tyckt
sig varsna ljusskenet, och kom
omsider till en tufva, ur hvilken
det lyste genom en springa.
Tiburtius gick rundtomkring
tufvan, innu kunde ej upptäcka nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
