Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’407
för den angenäma stund, jag
lill-brngt hos dig, inen nu är det
tid, att jag heger mig hem.
Vägen är lång och villsam."
„Ah, dermed är ingen fara1",
svarade Tuokko, »jag vill låna
er mina sjumilsstöHar. Men
innan ni går, har ni rätt att
önska er något, efter er förra
önskan ej föll er i smaken och jag
måste laga igen min gåfva."
»Tack skall du ha, vän
Tuokko", svarade Tiburtius.
„Orsa-ken till min missbelåtenhet var
den, tror jag, att jag förra
gången ej rätt formulerade min
On-| skan. Jag uttryckte då icke
riktigt hvad jag ville. Får jag
önska ännu engång, så ber jag att
mig må beskåras den
egenskapen, att rätt kunna systematisera
allt. Gif mig högen ntt ständigt
vilja bringa det ena i noga
öfverensstämmelse med det andra."
»Din önsksin skall varda
uppfylld", svarade Tuokko. »Och se
här har ni LunkentusstöHarne.
Drag (lem på er, då vi komma
upp på marken. Men tag ej
steget ut, när ni vill bege er nf.
Stick den ena fotspetsen endast
några tum framom den andra;
annars bure det af längre, än ni
vill. Ja, ni kan låna de här
sakerna äfven: knuske komma de
till pass", fortsatte den
tjenstak-tiga Tuokko och stoppade
Sanningens spegel i den ena
bakfickan och Fortunati pung i andra
bakfickan af herr Tiburtii långa
syrtut. »Vi råkas väl ännu
någon gång, och då får jag bilde
stöflarne och ile andra sakerna
igen. Farväl, faväl!"
Tuokko ledsagade nu herr
Tiburtius uppför trappan ut på
heden och vände honom i riktning
mot staden; och Tiburtius drog
stöflarne på sig och gjorde såsom
Tuokko bedt honom.
Knappt hatlc han rört på
högra foten, innan ban stod
framför porten till sitt hem i staden.
»Det var flink manöver", tänkte
Tiburtius och drog försigtigt
stöflarna af sig, hvarefter ban
bultade på porten. Han hade ej
tagit nyckeln tned sig, och
porten var stängd; det var ju midt
i natten. Efter en stund kom fru
Snabelind och öppnade ooh blef
ej litet förvånad att se herr
Tiburtius i strumpfötterna på
gatan ined stöflarne i hand. Men
hon kände sedan gammalt att
hennes lärde husbonde hade sinn
egenheter, och sä frågade hon
inte vidare efter hvar betr
Tiburtius varit, utan lyste honom
uppför trappan. Ilerr Tiburtius gick
in i sitt rum, ställde
lunkentus-stöflarne längst bort i vrån i sitt
klädskåp, hängde syrtuten öfver
stolkarmen, gick till sängs, drog
nattmössan öfver öronen, blåste
ut ljuset och somnade.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
