Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’406
ller Tiburtius drog ett djupt
andetag.
»Ah, förträffligt", sade ban,
»men huru skulle, man oekså
kunna befinna sig annat itu bra, när
man sitter framför en treflig
brasa, vid sidan af en god vän, i en
boning, livats like man aldrig
kunnat föreställa sig."
»Ja, bär i min lilla stuga fins
ett oeli hvarje, som kan
intressera en lärd man", sade Tuokko.
»Om det roar er, skola vi titta
litet på hvad sotn hänger här på
väggarne.
Och nu begynte Tuokko att
visa år Tiburtius en mängd fint.
arbetade verktyg ocb redskap från
stenålderns, bronsålderns och
jernälderns tider. Den lille
mannen var outtröttlig ntt beskrifva
det ena märkvärdiga föremålet
efter det andra. An var det en
konstigt slipad yxa af flinta, än
ett präktigt bronssvärd, ån ett i
6pirnl liksom en orm vridet
dyrbart guld nrmbnnd, än en
smnk-full stål hjelm eller dylikt, som
ban framhöll för den förtjuste
Tiburtii blickar. Oeh den lille,
vänlige Tuokko berättade för sin
gäst om de gamles stendösaroch
gånggrifter ocb om deras
hällristningar och runor, och mycket
annat märkligt, som ban sett ocb
undersökt i sina dar.
»Men der i skåpet har jag
ändå det allra märkvärdigaste",
sade han. »At er som god vän
kan jag visa det; men ingen
annan menniska har fått se de
sakerna. Ser ni den bär kappan",
sade Tuokko och öpnailo dörren
till skåpet, »den här kappan är,
såsom ni finner, på ena sidan röd
och på den andra grå. Når man
vänder den gråa sidan utåt och
sveper kappan kring sig, blir man
osynlig. En sådan kappa taga
vi tomtenissar alltid på oss, när
vi vilja vara obemärkta. Det
gifs endast ett medel då för
menniskorna att bli nss varse. Om
de nemligen taga ett vekt
rönnspö oeh slå korsvis femton tum
ofvan jorden ocb lyckas träffa
vår kappa, så att den fnller af,
bli vi strax synliga. Men det
skall ni inte tala om. Vänder
man åter den röda sidan utåt,
är det en önskekappa. Man
behöfver bara svepn den kring sig
oeh säga: nu vill jag dit; ocb
strax är man der. Den här
spegeln åter är Sanningens spegel.
Häller mnn den framför en
menniskas ansigte, talar hon strax
utan all förställning rent ut
hvad hon tänker. Stöflarne,
som hänga der på spiken, äro
Lunkentus’ sjumilsstönar. Drar
man dem på sig, kan man taga
sju mil i steget, otn man riktigt
tar steget ut. Och pungen, som
ni ser på knaggen der bredvid,
är Fortunati pung. Den år
alltid full af pengar. Toge man
huru många guldstycken som
helst derur, så blefve den dock
aldrig tom."
Sålunda visade Tuokko åt
Tiburtius den ena sällsam ma saken
efter den andra, tills Tiburtius
slutligen sade: »tack sknll du ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
