Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.1«
..Behagar herr
kauiinarjunka-rcn taga sig ett parti préférence’’,
sade Tiburtius ooh höll spegeln
framför honom.
..Nej, <let ma kni|fve|n göra;
nog är här tråkigt annars också.
Tänker du ej snart ge oss något
att äta, (litt gamla stolle, så nil
man slipper härifrån", svarade
kammarjunkaren och slog
Tihur-tins pä magen. »Mon hvad går
åt dig, min gubbe lilla? Du ser
ju ui som en skrumpen kålrot i
ansigtet."
„En sådan grobianl" skrek
Tiburtius ocb hoppade ti e steg
tillbaka. »Ser jag ut som en....",
sade ban oeh tittade sig i spegeln,
men knyckte den ögonblickligen
åter undan, liksom förskräckt
öfver hvad ban sett deri. En
svindel grep honom. Ilan skyndade
genom den ljusfyhla sälen,
genom tamburen, Utför trapporna,
och stannade ej förrän på galan
i den friska vinterluften.
Då hörde ban lätt bredvid sig
i snön ett kraftigt knarrande
.,tramp", »tramp", och fru
Sna-belind stod der med krokanfatet
i de blåfrusna händeruu.
,,Fy vale! Hm, underliga
menniskan! att skicka mig att löpa på det
viset!" flåsade hon. »Knappt lindé
jag rört mig ur stället, innan jag
som ett yrvådersusatle framåt. Det.
riktigt var på vippen att jag
mistat både syn och hörsel. Så
bindel af, tills jag kom till Torneå.
Jag stannade midt pà torget, der
man bygt en stor skrinnbacke,
Haparandaboarne voro pà besök
i staden, oeh alla gapade de pa
mig, som stod der med fatet i
händerna liksom ett annat
spektakel. Uf|’, ja! sä vänder jag om
igen, och nu år jag här, hvem vet
huru länge, tills jag åter far af.
denna gång till Sordavala kanske."
„Lemna i sådant fall
krokanen här, sade herr Tiburtius och
hjelpte stöflarne af fru Snabelind.
Och så blef del ändtligen
supé. ocb kalaset var slut.
De fr&uunandc hade redan
aflägsnat. sig, ljusen i kronorna
voro släckta, endast i matsalen brann
ännu ljus. Herr Tiburtius och
fru Snabelind sutto der pä tu
man hand vid hvar sin ända af
bordet och smorde kräset; ty de
hade ju, för det myckna bråket
Och stöket, ej hunnit, taga sig en
munsbit under bela qvällen.
Då knackade det sakta pä
dörren och Tuokko steg in i
rum-I inet.
„tiod afton, herr Tiburtius",
sade ban; »min väg gick bär
förbi, och jag stack mig in, för att
afhemta dc saker jag lånade er."
»Kominer såsom efterskickad",
utropade Tiburtius. »Här äro
stöflarne, här spegeln och här
pen il i ngp ungen! Mig ha de ej
varit till stor förnöjelse. Den
andra gåfvan, jag önskade mig,
bekom mig ej en hårsmon bättre
än den första. Hur jag än
systematiserat, 111ig sjelf har jag icke
kunnat passa in i systemet Jag tror
nästan det vore bäst du bultade
mig i ryggeri igen,"
.Jo, jo men— hvarje öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
