Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’412
ni just. detsamma", tyckte lion.
Oeli sn drog lion stöflarne på sig,
tog varsamt med båda händerna
lätet ined krokanen och gick.
Nu kommo gästerna. Den ena
var finare ån den andra. De
luktade både mysk oeh enu de
eo-logiie, och stjernor och
ordensband och hvita handskar lindé de
alin, och så smålogo dc så
förbindligt, når dc tryckts herr
Ti-burtii baud, der ban bugande stod
vid salsdörren och tog emot sina
gäster.
Allt stod i bästa samklang, det
ena med det andra, med undantng
af herr Tiburtius sjelf, som icke
trifdes rätt väl i sina egna rum.
Men det hann ban icke tänka på, ty
såsom artig värd borde ban ju säga
enhvar af sina gäster någonting.
Och ehuru ban var lärd som ett
lexikon, måste hnn riktigt bråka sin
hjerna, för att hitta på hvad han
skulle säga ål personer, som ban
egentligen alls ieke kände. Men
lyckligtvis tycktes de främmande
icke märka hans bryderi; dc
bara bugade sig vänligt och
yttrade det ena mer smickrande Sn
det andra, om huru herr
Tiburtius bodde bra och huru hans
soirée var lyckad.
Ilerr Tiburtius kände sig
småningom riktigt upprymd.
„Det dumma är bara", tänkte
ban, _att jag skal) lin ett sådant
simpelt namn. Jag måste ändra
det. Tiburtius, — det låter
ingenting. Der borde vnra ett -svärd,
eller -hjelm, eller -sköld i slutet af
namnet; eller ek-, eller Inger-,
eller oliv- i börjar af tlet. Ti- i
burtenlijclui eller Olivenbnri, se
det skulle klinga annorlunda! Men
i alla fall börjas min soinée att arta
sig. Nti kan man hu sitt lilla nöje
skildt för sig. .Ing hade alldeles
glömt bort, ntt jng fick låna
Sanningens spegel af vännen Tuokko.
Den har legal alldeles
obegagnad. Nu kunde man försöka <lcn.~
Der vandrade jusi ett
geheimeråd med krnschan på bröstet
förbi honom. Oförmärkt tog herr
Tiburtius fram Sanningens
spegel och stack den under näsan
på geheimerådet.
..Nå, huru befinner sig herr
geheimerådet, som gar och
promenerar så ensam?" sade herr
Tiburtius.
»Hur jag befinner mig? Hvad
rör det honom? Frågar någon
honom, så svara att ban icke vet",
snäste geheimerådet till honom.
„För resten förstår jag verkligen
icke hvad jag liar här an göra
hos dig, din gande narr. Tror
du verkligen att jag tänker
bjuda dig igen till mig, så bedrar
du dig."
.,Det våren best!" utbrast herr
Tiburtius och ryckte hastigt
undan spegeln.
„Jag tyckte herr Tiburtius
sade något", läspade med sin
soc-kersötastc ton geheimerådet i
detsamma. ..Här är rätt animerudt
i qväll."
„Jo, den är god, den 1"
mumlade Tiburtius och styrde sinn steg
till en ung kammarjunkare i
andra ändan af sälen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
