Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
om „duinina upptåg", „onödiga
I ekat’" in. in. Unn var i
allmänhet mycket häftig och svår
den gamla tanten, så iitt alla
barn på många mils omkrets
fruktade henne och isynnerhet
buro förfärlig respekt för
hennes gröna öf»on och örnnäsa,
som hon skulle ha’ med öfver
allt, men en rask, driftig och
omtänksam fröken var hon
för resten, det kan ej nekas.
Dock ilnnu några ord om
barneus lyckliga dagar; ty
sorgen var ej fjerran mer.
Inföll t. ex. modrens
födelsedag, kunde man vara säker
Iiå att alla trädgårdens
rönn-lär skulle plundras, och då
träddes långa perlband af de
lysande bären och lindades
kring mamma som låtsade
sofva, medan sinà herrskapet
stigit mycket tidigt upp. Sina
små strumpeband togo de
äfven, och smyckade dem med
astrar och andra höstblommor,
för att med dessa
blomsterbojor fastbinda modren vid
sängen; och huru stilla hon låg
för att ej störa sina
älsklingars fröjd, hvilka trodde att
hon verkligen sof; ehuru de
hviskade och tripnade omkring
henne! mon stundom hände att
de sjelfva som af den tidiga
uppstigningen voro för trötta
att kunna afbida modrens
uppvaknande och under tiden sött
insomnat, att de, säger jag,
funno sig sjelfva par om par
fastbundna med samma
blomsterband! det skrattades då och
var grufligt roligt, likasom då
de pä pappas namnsdag alltid
visade sig i den stående
ma-skerad-kostyinen, uti hvita
skjortor allihop, och kransar
af lingonris öfver hufvud och
bröst, ty det var vintertid,
och annat grönt stod ej att
fås. Hvad de skulle föreställa,
visste de ej sjelfva; men
tanten hade engång uppfunnit
denna förk ladning, ocli den
begagnades sedan ständigt.
Men länge räckte som sagt,
ej deras glada, oskyldiga
barndomslekar; ty fadren blef sjuk
och dog kort derpå; modren
svag och klen af naturen, var
sorgsen och rådlös, hvarföre
den omtalade tanten som
verkligen höll af båda föräldrarne,
ehuru hon var svår och
orimlig med barn, erbjöd sig att
komma till Berghem, för att
se efter „hus och barnungar,
att ej allt förstördes och gick
vind för våg", såsom hennes
ord föllo sig; och tacksamt
emottog den sorgsna modren
detta anbud, samt förmanade
sina små „till lydnad och
hörsamhet emottante, som i
grunden ville dem väl".
Men ack! nu var det förbi
med deras oskyldiga upptåg
och barnsliga lekar! det hette
’ att de „ rusade fram såsom sinà
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
