Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
fir ej syskonens skuld!" det
hette blott! ..jng vill ej se er, Inga
er ut härifrån!" Och drt på
sjelfva julafton, några veckor
efter modrens död!
Innan tanten likvid hann
sansa sig och ångra sin
onaturliga hårdhet och häftighet,
hade den beskedliga
tjenstc-flickan, som tyckte det vara
grufligt synd med de nrma
barnen, dukat deras
qvälls-vardsbord i ett annat rum,
oeh under de bittraste tårar,
satte sig barnen, för att göra
henne till viljes, ånyo kring
bordet, men hrarken
sötgröten eller den „sockersyltndc
tortan" smaknde dem mer, och
ehuru mången vacker julklapp
i viss mån gladde deras
sinnen, vnr dock derns julfröjd
förstörd, liksom sedermera bela
deras barndomsglädje!
Nog ångrntle sig tanten
igen och visste ej huru hon
skulle godtgöra sin häftighet,
och komma de föräldralösa att
glömma denna sorgliga
julafton; men ehuru de nldrig
läto märka det, var den
likväl outplånligt inristad i
derns hjertan, och detta minne
följde dem bela lifvet igenom.
Måhända var denna sköHnde
julf]väll orsaken dertill, att
Konrad framdeles, då ban växt
till i år och visdom, aldrig
ville fira någon julafton mer,
utan tyckte „den var lik alla
andra dagar på året". Äf-
ven Rolf torde tyckt
detsamma, ehuru hnn visst för sinn
barns skuld firade denna
hög-lidsqväll, lät tända ljus i en
ståtlig julgran och beredde sin
familj mången glädje, men
troligen glömde ej heller hnn,
denna sin barndoms första
julafton efter en älskad moders
död.
Signe blef tidigt fullväxt,
och hennes inre vnr länge ej
ett barns mer, ty så föga
barnafröjd lindé äfven hon känt
sedan föräldrarnes bortgång.
Lycklig blef hon emellertid
och kunde lyckliggöra den
korta tid hon sjelf lefde;
älskad vet/1 hon och saknad blef
hon som få; men barn ägde
hon ej. Ebbas lif är ej slut
ännu; men äfven hon förgäter
visst aldrig sin stormiga
barndom och söker derföre så
mycket i hennes förmåga står,
att förljufva de barns lif med
hvilka hon kommer i beröring,
och deltar gladt i derns
fröjder, på det de ej skola snkna
glädjens varma sommarvindar
hvarhelst de hamna.
Att tanten var hård och
sträf och af ett våldsamt
lynne, särdeles emot de små, må
Gud förlåta henne, liksom de
fyra syskonen redan långt för
detta gjort det i sina hjertan.
Nu har hon lemnat jorden,
frid öfver hennes stoft!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
