Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tillbragt en jemförelsevis
Jämnare tid, öfverlemnade som
<lo voro itt cn beskedlig
tjen-sleHickas värd, samt under
tillsyn af några välvilliga
grannar, hvilka stundom sågo
efter dem och den sjuka.
Nu var lion emellertid båttre
och hade på sjelfva julafton
låtit bära sin soffa i matsalen,
för att sjelf öfvervaka barnens
julbord.
Men ingen gran fick tändas,
hon tålde ej vid anblicken af
så många ljus — påstod hon
— och sade sig dessutom
„va-ra rådd för elden".
Signe suckade djupt, de
hade alla så fröjdat sig åt.
julgranen, som de ånnu aldrig
saknat på fordna lyckliga
julaftnar; och Ebba lofvade i
ersättning att nästa jul tända
på 20 julgranar, bara de väl
fingo tanten ur huset till dess,
hvilket. Kolf nog lofvade sörja
för. Emellertid hade barnens
fordna informator, tänkt på
de öfvergifna små med
åtskilliga vackra julklapper, och
sjelfva hade de äfven gifvit
hvarandra något smått, hvars
förfärdigande uppehållit
flickornas mod under hösten,
medan gossarne för sina
sparpenningar köpt åt systrarna hvar
sin lilla gåfva.
Sålunda sutto de nu kring
sitt julbord och pratade gladt
med hvarandra, samt vänligt
med tanten som låg på soffan:
de hade denna afton nästan
glömt de tunga tider som
förgått; barnahjertat förlåter lätt!
Under tiden hade
tjensteflicka!!, för att roa de stackars
fader- och moderlösa, klädt ut
sig till julbock, och inkom nu
med buller och bång, bärande
sin korg på hufvudet, hvaröfver
tanten, svag som hon ännu var
efter sin sjukdom, blef litet
skrämd och mycket onrl, och
bad flickan ögonblickligen
laga sig ut på dörren", samt
påstod att det var barnens
tillställningar alltsammans, „för
att skrämma ihjäl henne",
hvarvid hon isynnerhet kastade
förnämsta skulden på stackars
Ebba, hvilken var lika
oskyldig häri som de öfriga barnen.
.,Kom hit, din stygga unge!"
sade hon och ryckte flickan i
förklädet, ty soffan stod nära
bordet, så hon kunde nå
barnet; men Ebba som anade att
det gällde en traktat,
hvaremot hennes stolta sinne
alldeles uppreste sig, löste snabbt
sitt lilla sorgförkläde, hvilket
således blef i tantens hand,
och sprang bort med ett
triumferande leende, men med
harmens tårar i ögat.
Förgäfves förklarade Signe och
Rolf huru oskyldiga de alla
voro, huru de ej vetat det
ringaste af tjensteflickans
välmenta upptåg, fåfängt bad lilla
Konrad: „Snålla tautc! det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
