Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
nn slogo ti|ip öfver den k&ra
fäderneborgen, förmådde de
icke något mot tornets fasta
gråstensmurar, som förblefvo
oskadade utaf elden. Sigge
Och Sten stodo der i sin ängslan
och ensamhet hela natten,
under det att de omsorgsfullt
släckte alla gnistor, som drefvo
in ined vimlen genoin den
trånga torngluggen. Det var
en lång och knll vinternatt i
Februari månad; men tornets
murar hade blifvit tillräckligt
varma af branden; icke
behöfde gossarna frysa.
När det omsider blef
dager, sågo de borgen ligga i
grus, men att komma ut, var
omöjligt, ty ingången
spärrades af askan, eldbränderna och
gruset. Do två fångarne
måste dä stanna, qvar i sitt
gömställe, ovisse om hvad det
blifvit af deras mor och syster
eller om fienden ännu skulle’
komma tillbaka. Till all lycka
förvarades i ett af
tornrummen ost och bröd jemte en
tunna spisöl, och således hade
•let goda helgonet äfven sörjt
för att bröderne oj skulle
hungra och törsta.
Nu hade emellertid riddar
Olof hvarken natt eller dag
haft ro på Raseborg, ty ban
fruktade det, som verkligen
händt, att fienden under hans
frånvaro skulle anfalla
Saa-risto. lian utbad sig derföre
nrlof utaf sin länsherre,
slotts-höfdingen, att pä två dagar
rida hem till sin gård och log
sex ryttare med sig på resan.
När ban nalkades hemtrakten,
mötte honom redan på långt
håll anblicken af brända byar
och skrämda flyktingar, som
tittade fram bakom snåren vid
skosrsvägarne. Det dröjde icke
heller länge, innan riddar Olof
vid åsynen af det ännu
rykande Saaristo blef förvissad
om sin olycka. Och då hnu
af ön gubbe vid vägen fick
veta, att våldsverkarne ridit
bort mod hans maka och barn,
gaf ban sig icke 1 i cl att
närmare efterhöra, om någon ännu
fanns vid lif uti borgen, utan
vände genast om, för alt
förfölja fienden.
I sex dagar oeh sex nätter
följde. riddarOlof fiendens spår,
som öfverallt betecknades af
mord och brand. Till slut
återstodo af lians ryttare
endast en gamma] knekt, som
förmått följa houom, och dessn
båda upphunno fienden i en
skog nära hafskusten. [Ttan
att betänka sig, red riddar
Olof midt in i fiendens tätaste
led och högg omkring sig mod
sådant mannamod, att der lågo
slagne rundtomkring honom,
såsom en hug nf brännässlor.
Mon emedan de voro mer äti
hundra mot un, måste han
slutligen falla för öfvermakten, och
så stupade riddar Olof med
ära för maka, barn och
fädernesland, (Fortsattes).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
