Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Di-, reste Ii tum med Ii
varandra derefter iinda till
Warschau, Polens hufvudstad,
hvarest smeden erhöll arbete men
skäddareu icke. Vännerna
måste alltså skiljas ät.
Skräddaren vandrade derpå
genom Böhmen, Sachsen,
lies-sen och Lothringen ända till
Frankrike, hvarest han blef
ungefär tio år och snart
arbetade än i den ena, än i den
andra staden, utan att likväl
finna sin lycka. Slutligen
återvände ban till Tyskland,
hvarest ban i Frankfurt aui
Main af soldatvärfvare blef
öfvertalad att taga kejserlig
tjenst; härifrån transporterades
ban såsom rekryt till Wien.
Men då ban beständigt var
sjuk, lät man honom efter
några år taga afsked. Nästan
naken och utblottad kom ban
till Sachsen för att derstädes
åter söka arbete; meu då
ingen ville antaga honom
dertill, måste han slutligen taga
till titrinirstafven.
Sent en afton anropade ban
i en by (det var just på en
lördagsafton) vid en smedja
äfven om en liten slant. Då
tyckte mästaren, som
arbetade ined fyra gesäller vid
städel, att tiggarens röst var
honom bekant.
Han tog hänglampan i
banden, lyste tiggaren i ansigtet.
— Ja broder! är det du
eller är det ickc du? ropade
båda nästan på snmiua gång;
och i sanning, det var de båda
kamraterna, hvilka aili sedan
skilsmessan i Warschau
ingenting hade hört uf
hvarandra.
Smeden, som under denna
tid hade arbetat i denna smedja
och genom giftermål med den
qvinna som tillhörde honom,
blifvit mycket rik, var helt
och hållet utom sig af glädje.
Han lörde honom under bugt
jubel in i stugan, tryckte
honom ner i farfarsstolen vid
kakelugnen,hoppade på ett ben
som en gosse, och alla hans
tjenare spärrade upp ögonen.
— Lena! sade ban till sin
hustru, spring hastigt upp och
hemta ner en fin skjorta och
min söndagsdrägt, att den gode
vännen kan kläda om sig!
Skräddaren ville på allt. sätt
invända häremot, men
mästaren tillslöt lians mun oeh sade:
— Tyst, och säg mig icke
ott oril emot! Du har väl
förtjenat att jag delar en smula
uf mitt goda med dig.
Det hjelpte ej; skräddaren
måste putsa sig och röka ur
en lång pipa. Mästaren bad
honom att sörja för sig såsom
voro hau i sitt eget hus och
sedan han slutat sitt dagsverk
sutte ban sig med honom till
bords och lät allt sitt folk
komma in för att nu riktigt
bese främlingen. Härvid
berättade ban för dem hvem
främlingen egentligen var och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
