Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
— Rätt sa, sade den gamle.
Den sårade liar varit din
bittraste fiende. Han liar brännt
din läders gård, han bar
birrt-fört din mor och din syster i
träldom till främmande land.
Och likväl bör du hjelpa
honom. Vet du icke, att Guds
ord säger: ilu skall älska dem.
som hata dig: du skall göra väl
mot dem, som göra dig illa.
Och åter säger Guds ord : du
skall öfvervinna det onda med
det goda.
Sigge kysste eremitens
vissnade haml, och den gamle
välsignade honom. Derpå tog
Sigge en stor kälke och gick
ut till isen, att hjelpa den
sårade.
(Fortsattes.)
Trogen vänskap.
Från tyskan af — Carolns. —
Tvänne handtverkare en
smed och en skräddare,
sammanträffade engång på en
vandring med hvarandra. De
reste Hera veckor tillsammans
tills de ändtligen kommo till
Polen. Under denna tid hade
de nog lärt känna hvarandra,
föl- hvarandra berättat sin
härkomst och lefnadshistoria och
slutligen ingått broderskap
med hvarandra. De delade
mellan sig sina lefnadsmedel
och hjelpte hvarandra
broderligt i allt.
Det fogade sig sa, att
smeden blef sjuk i Polen och
måste blifva liggande i en
främmande by, bland
främmande menniskor, som icke
engång förstodo tyska. Här
hade det gått honom ganska
illa 0111 han icke hade haft sin
kamrat hos sig: ty han hade
inga penningar och lians
rän-sel med allt hvad den innehöll
var knappt värd några thaler.
Denna blef nu såld; men de
derför erhållna penningarne
voro snart slut och ännu såg
mun ingen bättring.
Nu visade skräddaren sig
rätt broderlig emot honom
och lemnade honom icke i
bana nöd.
— „Här i detta främmande
land är jag ju för honom den
närmaste!., tänkte han vid sig
sjelf, och det var ban äfven.
Han sålde derföre utaf sina
saker det ena efter det andra,
tills ingenting mer blef honom
öfrigt; men ban liadc härför
den glädjen att se sin kamrat
genom hans omsorg återställd.
Denne kunde icke nog tacka
honom för den trohet som ban
hade bevisat honom och han
gret mången gång af
bekymmer öfver att ban icke kunde
ersätta kamraten dennes
försålda egendom: men
skräddaren tröstade honoui häröfver
och sade:
— „En menniska är väl
skyldig en annan en sådan
kärlekstjenst och isynnerhet i
främmande land ma ingen
lemna den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
