Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wedgcwood, hade gjort ön
vftökcr i in i t a 11 ön af Barberinis
vas. Engelsmannen svarade,
alt denna efterbildning var sä
fullkomlig, att de störste
konstkännare knappt kunde skilja
den från originalet, och i sin
patriotiska enthusiasni,
rccite-rade han några verser, som
poeten Darwin i anledning
deraf hade skrifvit. Fredrik
var sjelf poet oeh en säker
domare i dylika saker; lian
åhörde med mycken
uppmärksamhet denna dikt, och
utbrast derpå.
— Jag sjelf skall författa en
beskrifning öfver den
preussiska vasen.
— Den preussiska vasen!
sade engelsmannen; jag
hoppas att före min afresa från
Berlin få den lyckan att skåda
den.
— Om ni på sin högsta
höjd i en månads tid
uppskjuter er afresa, skall er
nyfikenhet sannolikt blifva
tillfredsställd, svarade kungen. — Den
preussiska vasen finnes ännu
loke till, men jag har just
i dag utfåstat en belöning
för den, som kan förfärdiga
en vas, som är Preussen
värdig. Det står hvem som helst
fritt, att deltaga i denna
täflan. Hvarföre skulle vi icke
här i Preussen lika väl kunna
åstadkomma en preussisk vas,
som Wedgewood en engelsk
och Barberini en italiensk?
Vi få se. Jag skulle inte vara
vuxen mitt konungakall om
jag icke kunde få talangerna
att vara verksamma der jag
vet, att de finnas. Här tinnes
— fortfor lian i det ban
fixerade Laniski — en ung
konstnärinna af stor talang, som
ifrigt längtar att få återvända
till Sachsen, med någon
fästman af eget val. Välan! hon
kan liksom andra
krigsfångar uf sin besegrare köpa
sig friheten: om hon inte kan
betala sin lösen i guld, sä kan
hon göra det ined sina
talanger. Jag beviljar ingn
eftergifter åt lättjan och
hallstar-righeten. Koninu/en måste
åt-tydas, han mA då sedan hunna
irt/cra etter icke.
Med dessa ord, som ban
uttalat med bestämd röst
lemnade konungen rummet, och
Laniskis vänner, som genast
insågo att dennes
obetänksamma ord nått konungens öra,
trodde honom för aütid
förlorad. Men till deras storn
förvåning tycktes konungen
hafva glömt hvad som händt och
emottog Laniski dagen derpå
med vanlig godhet. Den
unge grefven som hade en
öppen och högsint karakter, blef
rörd häraf och kastade sig till
Fredriks fötter:
— O, min konung, sade ban,
förlåt mig om jag i ett
ögonblick af dåraktig ovilja, ansåg
er för en tyranni
— Min vän, ni är endast
ett barn, och jag förlåter barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
