Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
stridt med vargen . dödat
honnin och hemfört en ai’ hans
ungar lefvande. — Detta är
milt arbete, sade ban, när ban
kom hein.
Men dä hade eremiten sagt
till honom: vet du ieke, min
son, att den gudsmannen Josef
var en timmerman, att sankt
Petrus var cn fiskare och att
sankt Paulus var eti tälttnakare?
Skulle du vara förmer, än Guds
apostlar? Och om du icke
arbetar, måste vi alla dö af
hunger, ty trakten är öde
och härjad; ingen finnes som
kan skänka oss födan.
Detta hade gått Sigge till
hjertat, ty ban hade icke
allenast sin fosterfader att sörja
för, utan äfven den illa sårade
främlingen, som han bergat
halfdöd på isen och som länge
låg vanmäktig t eremitens koja,
sväfvande mellan lif och död.
Från den dagen hade Sigge
o pr
arbetat som cn bondeson och
vexte deraf för hvar dag
starkare.
Nu, när Sigge gick med
näten till stranden, såg han
den sårade främlingen sitta
vid strandvägen på en sten,
och främlingens namn var Igor.
Igor var nu till hälften återställd
genom eremitens läkemedel
och hade lärt sig så mycket
finska, att han kunde tala
ined Sigge. — Den tiden talade
äfven den högsta adeln i
Finland finska.
— Vill du taga mig med i
båten? frågade Igor. Jag ville
gerna se sjön, inen jag är
ännu så svag, alt jag icke
förmår lylta eti ära.
— Kom med, du, och hämta
inig god fisklycka! svarade
Sigge muntert.
— Lyckan står ej i min
makt, sade främlingen, men
Gud oeh den heliga Sofia skola
belöna dig, gosse, för allt det
goda du gjort mig, fattige
fånge i främmande land.
De rodde nu ut, oeh sjön
var så strålande blå neil luften
så ren och strändernas grönska
så innerligt ljuflig, att
främlingens hjerta smälte i glädje
oeh ban begynte att berätta
för Sigge om sitt fjerran
fädernesland.
— Nu ror du mig i en liten
båt, sade han, och fordom
rodde mig mina slafvar i en
guldsmidd galér med stäf af
elfenben och segel af siden,
färgadt i purpur. Om nu
mitt folk viste derborta i
ü-sterlandet, att deras furste
lefver, skulle de sadla i blinken
trettiotusen sköna stridshästar
oeli sända mig trettiolusen
stridsvaue krigare, för att föra
mig åter. Men de anse mig
död; de slå kanhända redan
sina pannor mot jorden inför
cn annan furste, som tagit
mitt rike.
— Trettiotusen hästar! —
utropade Sigge, som skulle
ha varit öfverlycklig att äga
cn onda, — och ban blef så utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
