Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
sig Utaf Förvåning, att lian
tappade åren i sjön.
— Ja, sade främlingen
småleende, — oeh (ler blefve så
många hästar qvar, att, om de
vattnades alla på engång,
skulle de nästan dricka ut
denna sjö. Men den stora
floden Don, der vi bo, hämtar
oss vatten nog. Jag är en
furste öfver det folk, som ännu
för en mansålder tillbaka
beher|skade Moskovitcrnes land,
och vi bekände då alla den
store profeten Muhaineds lära.
Men i Moskva uppstod en
stark hjelte, sotn besegrade oss,
och vi måste nu lyda dem,
som förr voro oss underdånige.
Somlige af oss döptes till
kristne, ocii jag var en ibland dem.
Jag vet icke mycket deraf, jag
vet blott, att Gud år stor, och
att den heliga Sofia gifver
lycka i krig. Den hvite tsaren
i Moskva sände oss hit till
ditt land och jag föll for en
pil på isen af Finlands sjö.
Mitt folk trodde rig ha fallit
i försåt och red undan i
sporrsträck. Du fann nife och
räddade mitt lif. Hvad skall jag
göra för att vedergälla (lig
detta? Vill du, att jag skall vara
din slaf, sålänge jag lefver?
— Slaf? sade Sigge, mycket
förundrad. Huru skulledu vara
min slaf? 1 vårt land finnas
inga slafvar. Hvem helst, som
sätter sin fot pä Finlands jord,
är en fri man.
Detta kunde främlingen icke
fatta. Han smålog vemodigt
och sade: Du är ett barn, du
förstår icke detta. Jag vår en
död man, oeh du gaf mig
lifvet: alltså tillhör mitt lif dig.
Mitt rike år ditt: du kan sända
mig tillbaka till Don och
befalla öfver de hundra tusende,
som lyda mig. De skola alla
tjena dig, men du skall tjena
den hvite tsaren uti Moskva.
— Får jag de trettiotusende
hästarne med? frågade Sigge.
— Dem och alla mina skatter,
svarade främlingen.
— Då vill jag fråga min
fosterfader eremiten, menade
gossen och haml sitt nät. vid
en påle på stranden.
När Sigge återvände, frågade
ban eremiten. — Låt oss
betrakta den fjerde guldtallan
sade den gamle.
Sigge stafvade, och hans syn
var förbländad, ty de
trettio-tusen hästarne lekte uti lians
håg. Slutligen fann ban ordet,
och det var FKIIIET.
— Min son, sade eremiten,
detta ord liar en dubbel
betydelse. Vill du halva denne
främlingen till din slaf? Och
vill du på samma gång sjelf
blifva slaf åt cn främmande
herrskare?
Sigge betänkte, sig, och alla
de trettiotusen hästarne
galopperade för hans inbillning.
— Nej! sade ban slutligen;
jag vill vara fri man, och alla
skola vara fria som jag.
Ingens herre och ingens slaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
