Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41?
Pä utsatt tid infann sig
grefvinnan på ort oeli stillie.
Ingen menniska var der. Hon
väntade mycket lugnt en lång
stund; men snart började hon
i sin oro vandra af och an i
galleriet. Ändtligen hörde
non kungens röst och hans
steg som närmade sig. Dörren
öppnades, Fredrik syntes. Det
var ett högtidligt ögonblick
förLaniskis mor: hon väntade
under tystnad.
— Madame, sade konungen
efter det ban kastat en
genomträngande blick på
grefvinnans ansigte, — jag ser,
att ni, såsom jag hoppades,
är fullkomligt okunnig om er
so ils vanvett. — Medan
Fredrik så talade, lade ban sin
hand på Sofi Mansfelds vas,
hvilken var placerad på en
piedestal midt uti galleriet.
Grefvinnan, som varit allt för
upptagen af sina egna tankar,
hade ännu icke varseblifvit
den. — Ni har redan sett
denna vas, fortfor ban och
sannolikt äfven läst de verser
som äro skrifna på dess fot?
— Ja, sire, min son har
sjelf skrifvit dem.
— Ilar lian skrifvit (lem
med sin egen hand?
— Ja, sire; den stackars
sachsiskan som ritade så
beundransvärdt vackert kunde
icke skrifva, och min son har
skrifvit denna inskription för
henne.
— Dessa verser innehålla
ett smickrande loftall sade
kungen i det ban lade stark
tonvigt på det sista ordet.
— Hvilka fel min son än
må hafva, så torde ej Ers
Majestät kunna beskylla
honom för ett lågt. smicker. En
månad har knappast förflutit,
sedan hans oförsigtiga
öppenhet utsatte honom för Ers
Majestäts onåd. Den
storsinthet Ers majestät då visade
genom att förlåta hans
tanklösa ord, öfvertygade honom
på ögonblieket om hans
villfarelse och hans fel; och i den
entusiasm, som er godhet då
ingaf honom, författade ban
(ehuru eljest icke poet) följande
tvenne verser, som så tyckas
misshagat ers Majestät, men
jag skulle aldrig ha kunnat
antaga, att de kunde vara
orsaken till hans fängslande.
— Ni talar som en mor,
madame, men resonncrar som
en qvinna. Har jag väl sagt,
att er son blifvit kastad i
fängelse för det hnn skrifvit för
mig smickrande verser? nej,
madame; då smicker och
satir så der påtagligt framträda,
uppväcka de endast mitt löje.
Men det gifs en slags låghet,
som jag icke lika lätt kan
förlåta. Gif er till tals, madame,
jag skall lyssna till allt det,
som ni kan anföra till er sons
försvar, sednn ni läst hans
inskription; men innan ni
läser den, måste ni vctn, att
jag just var i begrepp att skic-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
