Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi6
kunde väntas ’ill Wiborg,
Slottet var från landsidan
kring-rändt af fiender, så långt ögat
kmide se, oeb ingenstädes
syntes någon hjelp att förvänta.
Knut Posse hade föga mer än
200 man under sitt befäl, men
ban tappade icke modet. 1 lan
gjorde utfall nattetid ifrån den
befästade staden, tillfogade
fienden stora nederlag och
uppbrände hans krigsmaskiner.
Sigge var med i djerfva
äfventyr. Han lärde sig
krigskonsten, såsom man lär sig
simma, när man faller i sjön.
Ännu var ban ej mer än 11 år,
och redan kunde han strida
som en gammal soldat. Peter
Miekka hade en fröjd titt se
den starke och modige gossen
kasta sin lans, eller afskjuta
sin båge midt i hetaste
strids-hvimlet. Gälde det att med
både händer och svärdsfäste
hugga in på fiendens skara
red riddaren Knut först, och
strax efter honom följde
väpnaren Sigge. Der räknades
aldrig huru många, som stodo
emot, — marsch, hugg in! —
och der haglade hugg, och
hjelmar klöfvos, män
kullstör-tadcs, tålt ned rycktes,
eldbränder kastades kring det
fientliga- lägret, och lågorna slogo
röda upp mot den svarta
natthimmelen.
Morgonen efter en sådan
blodig och genomvakad natt
stod Sigge med sin vän Peter
på slottsmuren. Sigge var
så trött, så trött, att hans
ö-gonlook beständigt föllo
tillhopa, och likväl vågade ingen
sofva. Fienden var
grymme-ligen förbittrad; man
kunde vänta ett allmänt anfall.
Klockan var 6 på morgonen,
och ännuvar det alldeles mörkt,
ty det var i slutet af
November månad. Sigge och Peter
sågo ut i mörkret från muren,
men kunde icke urskilja det
fientliga lägret. Vakteldarna
hade slocknat derborta på
kullarna; himlen var mulen,
det begynte snöga, och allt var
tyst.
— Sof en stund! sade Poler
till Sigge. Sol’ mot mitt knä,
jag vill vaka för dig.
Riddaren är der nere i tornet och
gör sina trollkonster. Han
skall ej komina så snart, och
höres något, skall jag väcka
dig.
— Sof du! sade Sigge, jag
är ej alls sömnig; — och med
det samma somnade ban uti
Peters knä. Sömnen är
starkare, ån den starkaste hjelte,
och Sigge Jcruarm var ett
barn, fastän ban bar ett svärd
vid sin sida.
Sigge sof, och Peter
lyssnade. En sakta snöviml kom
från det fientliga lägret. Om
en stund tyckte Peter sig
höra ett aflägset gny af vapen
och fotsteg.
— Hollah, skyltvakt! —
hviskade ban åt en annan soldat,
soui stud der ej långt ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
