Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ti 7
— Skyltvakten sof; han hade
vakat och stridt hela natten,
han gom de andra.
Nu ruskade Peter sakta på
Sigge, och strax stod Sigge
vrvaken på benen. — Spring
iill riddaren! manade Peter;
jag ilr halt, det. går långsamt
för mig. Säg honom, att jag
hör vapen och fotsteg långt
borta i mörkret. Fienden
rycker an och vill oförsedt
anfalla oss.
I blinken var Sigge på
språng, lann riddar Knut
instängd i källaren och bultade
på. Hvem är der? — sade
riddaren.
— Fienden rycker an!sade
Sigge; — ban kunde knapt
tala, så häftigt hade ban
sprungit.
— Det är bra, sade
riddaren lugnt. Gif befallning åt
slottets besättning att lemna
murarna, tillstoppa sina öron
ined ull och gömma sig i de
nedersta källavhvalfven!
Sigge trodde att ban hört
galet och skrek i källardörren:
fienden rycker an!
— Lvd, och gör som jag
sagt! röt riddaren barskt.
Häpen och förundrad, gick
Sigge med detta budskap till
murarna. Soldaterne anade
bättre hvad detta betydde.
De gjorde som dem var
be-falldt, stoppade ull i öronen
och gömde sig i nedersta
käl-larhvalfven.
När dagen grydde, ryckte
fienden an och fann Wiborgs
murar toma. Endast
höfvidsmannen Winholt, en tapper
krigsman, stod qvar vid
muren, och Sigge stod nyfiken
gömd der nära intill.
Det var som når hafvets
vågor vältra sig mot en
klippa. Den nyfallna hvita snön
förmörkades af tallösa
krigareskaror, hvilkas långa lansar
reste sig som en för viuden
gungande skog.
— Huru många kunna de
vara? hviskade Sigge, i det
ban tittade fram.
— Icke flera, än som
kunna få plats under Finlands
snö, svarade höfvidsmannen.
Knappt 50 eller 60 tusen.
Bort med dig, pojke! Hvem
har gifvit dig lof att stadna
vid muren?
I det samma begynte de
stora kanonerna dundra.
Fienden tycktes frukta försåt
och ville först öfvcrhölja
murarna med kulor, innan han
vågade storma. Ett stenregn
föll öfver slottet och staden,
men der inne rörde sig ingen.
Då visade sig riddar Knut
och sade något på latin till
höfdingen Winholt, som var
hans förtrogne. Han blef icke
Sigge varse och anade icke
heller, att Sigge kunde latin.
Men Sigge förstod ganska väl
när riddaren med ett underligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
