Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ett tåg lif ryt titte långannit
fortskrida genom en nf fienden
förhärjad trakt i norra Nyland.
Hål* hade fordom gåit en
tid-väg, men den var nu
öfvervuxen af buskar och unga tråd:
man såg lemningarna af en
gammal kafvelbro, som gält
öfver ott sankt, kärr, men
ryt-ta rno voro nu nödsakade att
göra en omväg kring kärret.
Do tycktes likväl vara vid
godt mod och sjöngo
underliga visor på ett främmande
språk.
I spetsen red en högvext,
ståtlig latarisk furste på en
skön bäst, hvars bofvar voro
skodda med silfver och hvars
sadelmunderiiig var prydd med
äkta perlor. Efter honom redo
fjorton brnue, skäggige, med
långa lansar beväpnade
ryttare, som förde emellan sig två
beslöjade damer, ridande
stadiga, vackra hästar, med
beqväma fruntimmers-sadlar.
Efter dem följde fyra moriska
slafvinnor, äfven till häst. Sist
gingo fyra österländska slafvar
till fots, ledande hvar sin
packhäst, belastad med lifsmedel
inpackade i korgar, och
österländska varor, inlagda i väskor
af hjon läder. När det
sällsamma läget hunnit igenom
skogen och såg framför sig slätten
och sjön, stadnade ryttarne.
De förnäma damerna slogo
sina slöjor tillbaka, man såg
en ädel fru och en ung fröken,
båda i dvrbnra drägter af sil-
ke, och den äldre damen
utropade lilligt: hår är Saaristo
gård!
Men hennes glada utrop
förvandlades snart till sorgsenhet,
när hon såg de svärtade, öde
ruinerna af ilen fordna
riddareborgen, hvars torn ensamt
qvarstod,nästan fördoldt nf den
täta skog, som vexte omkring
det. Den nnga fröken stördes
mindre af sorgsna minnen:
hon blickade med förtjusning
omkring sig och utropade: der
år min älskade björk, der
bofinken byggde sitt näste om
våren! Der är min vackra sjö,
der jag rodde så ofta med Sigge
och Sten!
— Lät oss uppsöka
eremit-kojan, der Igor lemnade Sigge!
yttrade den sorgsna frun. Och
den sorgsna frun var den ädla
fru Ingrid Jernarm, Sigges
och Stens bort rufvade moder,
och den unga fröken var
deras bortlofvade syster Frida;
men den stolte fursten, som
anförde tåget, var den tata
fiske fursten Igor, hvilken nu
efter så många års förlopp
koin alt uppfylla sitt löfte till
Sigge Jernarm.
Furst Igor såg sig omkring
oeh fann, efter något, sökande,
stället der eremitkojan stått.
Också den var en ruin, .det
bräckliga taket hade instörtat,
enrisbuskar och ljung vuxo
öfver dess golf, och myrorna
hade byggt en stack bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
