Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7")
de grofva stenar, som utgjort,
eldstaden.
— Eremiten är en död man;
lians koja kastar ingen skugga
mer öfver ljungen, — yttrade
fursten. Vi m:l3tc uppsöka de
lefvandes boningar.
Tåget red nu vidare oeli
mötte cn fattig gummn, som
gick i vall med några getter.
Hon tog till flykten vid
anblicken af så många ryttare
ocb kunde med möda
upphinnas. Fru Ingrid frågade
henne, om eremiten var död.
— Nådige röfvare,skona mitt
lif! sade gumman, darrande som
ett asplöf. — Jaså, eremiten?
Signe själen, det vet jag icke,
men för flera år sedan
vandrade han till dc fromma
systrarna i den heliga Brigittas
kloster i Nådcndal. Den
gudsmannen skall ha blifvit
plundrad af stigmän, kanske
ihjälslagen. Onda tider vi lefva i,
onda tider och gudlösa
menniskor. Icke ens ett helgon är
säkert för lifvet numera.
— Kände ni en gosse vid
namn Sigge, som bodde hos
eremiten? frågade nu fru
Ingrid ined darrande röst.
— Skulle jag ej känna
honom, 6om hämtade helsosamma
örter åt mitt sjuka bnrnV
svarade gumman. En bra gosse
var det; skada, att den gamla
storskrytarcn Peter Miekka
lockade honom med sig i
kriget, och der ha lvalniuc-
kcrne ätit upp honom, som
många andra.
Var lugn, ädla fru. sade
furst Igor: Kalnmekerna äta
hästkött, men icke menniskor.
Hvad är det ni talar om
röfvare, gumma?
— Nå, det hörs, att ni är
en främling på orten! menade
gumman som nu fått mod af
de främmandes vänliga tilltal.
Bofvarna äro nu värre ån de
någonsin varit. Förr voro de
spridda i stnå band kring
skogarna, men sedan vi fingo fred
för fienden, ha höfdingarne i
Åbo och Tavastehus sändt
krigsfolket ur att rensa landet
från ogerningsmän. Derför
ha nu stiginänncn rotat sig
tillsammans i ett enda stort,
band, för att vara krigsfolket
öfvermågtige. De våga sig
nu på ljusa dagen in i byarne
och taga allt hvad de vilja,
kläder, matvaror, hästar och
boskap, ty ingen vägar stå dem
emot. Tror ni, att jag skulle,
våga mig ut i skogen, om jag
hade någonting annat, att mista,
än minn getter? Men livad
bry de sig om getter, de som
hvar dag slagta de fetaste lar!
— Huru starka kunna dc
vara? frågade fursten.
— Somliga säga tusen, och
somliga tvåtusen, menade
gumman, men mer än hundra äro
de säkert. De stå nu alla
under en enda anförare, hans
namn är Stenhjerta, och
mänga såga, att han är hundra år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
