Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Vittnet. — Jag vet inte;
jag kan ej säga det. Säkert
liar väl någon annan flyttat
ilen från brädet. Jag vaktade
på ugnen; jag halle ryggen
vänd åt dörren; men flere
menniskor skulle lia kunnat
gå ut och in, utan att jag
hade gifvit akt derpå.
Albert. — Tänk efter i
allsköns lugn; återkalla edra
minnen, min gode vän.
Vittnet. — Ack, jo herre
nu kommer jag ihåg! jag mins
att juden Salomon koin in och
frågade efter Sofi Mansfeld:
och det måste säkert ha varit
ban, som flyttat vasen, ty nu
mins jag, att jag såg honom
bålla den i sina bänder, då
jag vände mig om. Han
betraktade inskriptionen, i det
ban, om jag kommer rätt ihåg,
sade: „Se det var vackra
verser!" eller någonting
liknande; men jag gaf ej akt derpå,
jag höll på ined mitt. Se der,
allt hvad jag vet.
Det vittne, som derefter
uppropades, var Sofi Mansfelds
man. Han intygade att ban
den 29 April, samma dag,
som den preussiska vasen
hade blifvit färdig, hade mött
Sofi Mansfeld på gatan; hon
skulle gå att äta middag. Han
had henne visa honom vasen,
men hon sade, att den nu
måste vara i ugnen, och att ban
ej kunde få se den; hon var
mycket ledsen öfver att ban
ej hade kommit tidigare så att
han fått skrifva inskriptionen
för henne, hvarigenom ban
skulle ha besparat henne
skammen, att för grefve Laniski
nödgas tillstå det hon hvarken
kunde läsa eller skrifva.
O-tålig att få se vasen skyndade
sig vittnet till fabriken, i hopp,
att hinna dit innan den sattes
i ugnen. I fabriksporten mötte
ban juden Salomon: denne
sade, att han kom för sent; att
alla vaser redan voro i ugnen
och att han sett på huru man
satt dem dit. Ehuru det icke
för ögonblicket hade väckt
hans uppmärksamhet, erinrade
ban sig nu, att juden på allt
sätt sökt hindra honom från
att gå in. Salomon halle
tagit honom under armen och
fört honom ut på gatan,
talande oin en penningesumma
som ban åtagit sig att skaffa
till Meissen, till Sofis föräldrar.
— Albert frågade i hvems
namn denna summa skulle
tillställas dem.
Vittnet. — I Sofi Manfelds
namn.
Albert. — Hade hon lånat
denna summa nf juden?
Vittnet. — Åh, nej, min
herre; Salomon var henne den
skyldig för flere arbeten, som
hon åt honom hade utfört.
Hon kan måla på glas: hon
hade målat åt honom flere
stycken för en stor laterna
magica, samt åtskilliga andra
små målningar. Hon arbetade
derpå under sinn lediga stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
